Del 11 - perfect life

Jag blev alldeles stel och visste inte vad jag skulle säga. Visst var Harry en underbar kille, men vår tid tillsammans var förbi. Jag ville inte såra honom men på något sett måste jag förklara det här. Han kollade på mig och lutade sig sedan fram och kysste mina läppar.

-           No..Harry, no. Sa jag och puttade bort honom.

Han såg helt förstörd ut. Han kollade på mig precis som han hade gjort när jag sa att det var slut, för 2 år sedan.

-           I…i just don’t have the same feelings… anymore. You are wonderful Harry. But you are not mine, and you will never be again. Sa jag och kollade ner på mina fötter.

-           So, from now on it’s you and Niall? Sa han ledsamt.

Hur kunde han veta? Hade han sett oss I köket? Men varför skulle han då försöka kyssa mig?

-           I don’t really know. I...i guess so.

Han vände på klacken och började små springa ner för trappen. Han såg förstörd ut.

-           I’m so sorry. Sa jag tyst och kände tårarna sakta strömma ner för mina kinder.

Jag satte mig ner i trappen och grät. Tårarna slutade aldrig rinna. Jag kände mig värdelös. Jag hade sårat en av världens finaste vänner. Jag visste inte vad jag skulle göra för att ställa allt till rätta igen heller, det var de som var det värsta. Plötsligt öppnades dörren till Nialls lägenhet och Niall klev ut. Han satte sig ner bredvid mig och la armen runt om mig. Jag kröp upp i hans famn och grät.

-           Everything is my fault. Sa jag snyftande.

-           Tell me what happened. Sa han allvarligt.

-           I...i don’t know. Harry told me he’s in love with me and then he tried to kiss me. But...but I pushed him away and told him I like you. And he started crying and ran away.

Niall drog mig närmare sig och kysste mig I pannan.

-           It’s going to be okay. I’ll talk to him Frida.

-           But…he will hate you. And it’s my fault. Sa jag och kollade honom i ögonen.

-           It’s not your fault Frida. Sa han lugnt.

Jag satt I Nialls famn i närmare än timme. Vid 2.00 tiden kom Alice och Hanna ut. Vi sa hejdå till alla killarna och de tog sedan tag i varsin hand på mig och sedan promenerade vi hem. De ville höra vad som hade hänt så jag förklarade allt från början. Jag smsade sedan Niall och frågade ifall Harry hade kommit hem. Men han hade inte hört någonting av Louis, vilket betyder att han inte har kommit hem. Eftersom att Louis då hade lovat att ringa. Så fort jag kom hem ringde jag till Anne.

-           What’s wrong darling? Sa hon oroligt.

-           It’s Harry. I hurted him, badly. I hate myself. You have to help me Anne! Sa jag och snyftade till.

-           You don’t have to worry Frida. Harry is here, but I would like to know what happened. Sa hon lugnande.

-           Oh, thank god. Sa jag lättat och pustade ut.

-           Now, tell me. Sa hon lugnt men hårtt.

-           Niall told me he was in love with me, and I like him too. And then Harry told me the same, and i don’t feel the same. I’m really sorry. Harry is one of my best friends. And a adorable guy. Sa jag och kunde inte hålla mig för tårarna längre.

-           I…i don’t want him and Niall do be mad at eachother. Please Anne, make him answer when Niall call him! Sa jag stressat.

-           I will try. And I’m sorry Frida. Sa hon och klickade bort mig.


Haha, det var en som kommenterade att hon skulle ha valt Harry, haha ledsen för det. Men Niall och hon är made för eachother, heheihihohohaa.

 


Kommentarer
Postat av: Elin

Hur kan man ens välja? :o stackars Niall hur kan man inte vilja ha honom? :(



Åååh så bra!!! Du är awesome ;)



Puss o Kram ♥♥♥

2011-12-24 @ 01:27:32
URL: http://odnovell.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0