Del 15 - perfect life

Morgonen därpå vaknade jag med Nialls armar omkring mig. Jag hörde hur Olle trippade runt på golvet så jag bar upp honom i sängen. Han gick fram till Niall och slickade honom i ansiktet. Han öppnade sakta ögonen och log stort när han fick syn på oss.

-           Oh, almost as good as your kisses Frida. Sa han och skrattade.

Jag skrattade bara åt honom och gav honom sedan en kyss. Jag reste sedan på mig och gick ut i köket. Jag hörde en hög suck bakom mig och log sedan stort för mig själv. Jag började steka pannkakor till frukost. Men avbröts av att Niall smög upp bakom mig och kramade mig bakifrån.

-           Smells good, baby.

-           Yes i know, you can lay the table if you would like? Sa jag och kysste honom.

-           No, i have it better here. Sa han och satte sig ner i fotöljen.

-           Lay the table, now. You little slouch. Sa jag och drog upp honom ur fotöljen.

Han tog motvilligt ut tallrikar och glas och ställde dem på bordet. Tände sedan lite levande ljus och slog sig ner på stolen. Jag tog med mig pannkakorna och satte mig bredvid honom. Vi båda två högg in i pannkakorna och hade inte alls tid att prata under tiden. Vi båda gluffsade och kladdade men vad gjorde det? Vi var ändå bara hemma och åt frukost. När vi var klara ställde vi in allt i diskmaskinen och jag gick sedan in i mitt rum och tog på mig ett par jeans och en t-shirt. Jag gick ut i vardagsrummet och satte mig bredvid Niall i soffan. Jag satt och funderade en stund och sa sedan.

-           So, what about you and Harry?

Han suckade högt.

-           Well, it’s not my birthday anymore. So please tell me. Sa jag.

-           I don’t really know actually. He’s hurt, badly. And he’s mad at me. Sa han ledsamt.

-           And it’s all my fault. I’m so sorry Niall. Sa jag och drog honom intill mig i en kram.

-           I haven’t seen him like this before. I can’t even talk to him, he won’t listen.

-           Maybe I should try Niall. I just want you two to be friends again. Sa jag och släppte taget om honom.

Jag kollade sedan länge på honom.

-           I don’t know Frida. You could try, but...

Jag reste mig upp ur soffan och gick in på mitt rum och hämtade mobilen. Sedan slog jag Annes nummer och tryckte ring.

-           Hey, it’s me!

-           Oh, hi Frida. sa hon glatt.

-           Can i talk to Harry?

-           I don’t think he want’s to talk to you..

-           Please Anne, I have to. For him and Niall.

-           I’ll give it a try.

Jag horde hur hon ropade på Harry I bakgrunden. Jag hörde också hur han suckade och stånkade. Anne fortsatte tjata och tillslut gav han med sig.

-           What do you want? Sa han surt.

-           I just want you to talk to Niall.

-           Forgett it. Sa han surt.

-           He’s one of your best friends Harry.

-           And so where you.

-           I know, I know. Sa jag och kände tårarna bränna bakom ögonen.

-           But you have to talk to him. It’s not his fault. It’s all my fault. Don’t let it go out over him. Please Harry. Sa jag och lät några tårar rinna ner för kinden.

-           I’ll try. But not for you. For One Direction and the other boys. Sa han fortfarande lika surt.

-           Thank you Harry! Really thank you.

-           And one thing more. I don’t wanna talk to you anymore, from now.

-           Oh..okay. sa jag och grät ännu mer.

-           Yes, bye Frida. sa han snabbt och klickade sedan bort mig.

-           Bye…

Jag gick ut till Niall igen. Han såg direkt att jag grät. Han sträckte ut armarna och jag kröp upp i hans famn.

-           What happend?

-           He will talk to you. It will be okay Niall.

-           Oh good, why are you crying then? Sa han förvånande.

-           Because he said that this was the last time we talk with eachother, ever.

-           I’m so sorry Frida. Sa han och höll om mig ännu hårdare.

-           He was my best friend in so many years Niall. He has always been there for me. Nothing can replace him.

-           Im sorry. I don’t know what to do, exept stop being with you. Sa han och kollade ledsamt på mig.

-           No, no, no. Never Niall. Never leave me. Sa jag och kollade upp på honom.

-           I don’t want to. But if it makes you happy to be with Harry, Frida.

-           Stop it Niall. You mean the whole world to me. In just a few days, and i already love you. It’s amazing and no one will ever make me feel like this.

-           You are so beautiful Frida. I’m so glad I have you. Sa han och kollade länge på mig.

-           Kiss me now, your fool. Sa jag och drog honom intill mig. Han kysste mig länge och mjukt. Vi la oss sedan ner i soffan. Jag låg med huvudet på hans bröst. Plötsligt hördes nyklar i dörren och jag hörde någon gå in i hallen. Personen fortsatte in mot vardagsrummet. Jag kollade oroligt på Niall.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Kolla in min Novellblogg? Sneela?;) haha

http://onedirectionlove.blogg.se/



PUSS.

2011-12-28 @ 04:18:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0