Del 48 - perfect life

»» σηє ∂ιяє¢тιση «« ❤art, beautiful, black, black and white, blonde - inspiring picture on Favim.comResultat av Googles bildsökning efter http://tinushja.blogg.se/images/2011/justinchambers_drkarev_128037105.jpg
-           What? Sa han förvånat.

-           How do you know that? Fyllde han sedan i.

-           Cause she told me, that night you know.

-           Hm, really. I didn’t know. Sa han och kollade förvirrat på mig.

-           What are you gonna do about it? Sa jag och kollade på honom.

-           Nothing. I don’t like her that way. And you know that. Sa han och kysste mig.

-           Yeah i know. I just like when you say it. Sa jag och blinkade mot honom.

-           I love you.

-           And i love you too. Sa jag och kysste honom passionerat.

Vi avbröts båda av att en läkare kom in i rummet tillsammans med Liam och Zayn. Läkaren tog fram sina anteckningar och kollade på dem.

-           So, as i can see here. We got a Frida? Sa han och lyfte på glasögonen.

-           That’s right. Sa jag och log mot honom.

-           And we got two twins too?

-           Yes, we do. Sa Niall och log mot honom.

-           Vad jag kan se här är du från Sverige också!? Sa han glatt på brytande svenska.

-           Det stämmer. Sa jag och log tillbaka.

-           Då kan ju vi två prata så att herrarna här inte förstår. Sa han och fnittrade hysterisk.

Jag skrattade lite osäkert tillbaka och utbytte sedan blick med Niall. Han såg förvirrad ut.

-           Hur stor risk är det att James och Vilma överlever? Sa jag allvarligt och kollade på honom.

-           De är väldigt små och tunna men de finns chans för dem. Det är bara att vänta. Sa han allvarligt och kollade mot dem.

-           När kommer jag att få åka hem? Frågade jag sedan.

-           Inom en vecka. Sa han och kollade mig i ögonen.

Jag log mot honom och han tog upp sina anteckingar och skrev sedan i någonting.

-           I guess I’m done here then. Sa han och satte glasögonen på huvudet.

-           Thank you. Sa jag och log mot honom.

Han försvann utanför dörren och jag kände Nialls blick bränna i min kind.

-           What did he say!? Sa han intresserad.

-           Not that much. Just that I was going home in a week. Sa jag och log mot honom.

-           But i saw that he looked at Vilma and James.

-           Yes, he did. We just have to wait. Sa jag och kollade på honom.

-           I think they’re going to be okay. Sa han och kollade bort mot dem.

Jag kände hans hand klämmas hårdare mot min.

Hannas perspektiv.

Eftersom att Frida hade bett Elin att stanna antog jag att de var kompisar igen. Eller igen och igen, de hade väl aldrig vart kompisar. De skar sig direkt, men alla är värda en ny chans. Vi traskade fram till receptionen och frågade vart vi kunde få tag på stolar. Hon pekade och förklarade att vi skulle gå korridoren ner. Elin var säkert en fin tjej, men vi kände henne inte än vilket gjorde att det blev ytterst pinsamt tyst.

-           Jag är hungrig. Klagade Alice och kollade på mig.

Jag suckade åt henne.

-           Pizzan är på väg Alice…

Elin fnittrade till och kollade sedan på Alice.

-           Jag är också hungrig…

Jag suckade ännu en gång och kollade förvirrat omkring mig.

-           Det finns ju inga stolar här!? Ubrast jag sedan.

-           Nej, jag antar att vi får äta på golvet. Sa Alice surt.

-           Det gör inte mig något. Sa Elin glatt och kollade på oss.

-           Inte mig heller! Sa jag och log stort.

-           Vi går tillbaka. Sa Alice och slog till mig lätt i ryggen.

När vi kom in i rummet satt redan Liam och Zayn på golvet intill väggen. Jag slog mig ner tätt intill Liam och lutade mitt huvud mot hans axel.

-           We didn’t find any chairs. But I guess it’s okay to eat on the floor. Sa Alice och satte sig ner framför Zayn.

Hon lutade sig bakåt så att hon låg med huvudet på hans bröst.

-           It’s more than okay. Sa Zayn och kysste henne i pannan.


Försökte göra det här inlägget lite längre än vanligt, för det är många önskemål om längre kapitel, men oftast har jag inte tiden. Men vad tyckte ni om del 48?

Del 47 - perfect life

Haley & Nate - One Tree Hill Photo (28565779) - FanpopHawaiian pizza | Flickr - Photo Sharing!Zdjęcia na tablicy
Fridas perspektiv.
Jag såg på Elin att hon var nervös, men det var någonting som hon ville säga. Sist vi träffades hade vi inte skiljts åt speciellt bra. Men Harry var en bra vän till mig och ifall han gillade Elin tänkte jag faktiskt ställa upp på det. Hon slog sig ner lite längre ner vid sängen, ungefär vid mina fötter. Hon kollade sedan upp på mig och sa.

-           Jag vet att vi inte började speciellt bra, men vi kan väl börja om?

Hon log lite stelt mot mig.

-           Det gör vi. Jag är Frida, vem är du? Sa jag och tog i hand med henne.

Hon fnittrade till och svarade sedan.

-           Jag heter Elin och är tillsammans med Harry. Jag tror att ni två är kompisar eller något sådant.

-           Ja, hm…Om du menar Harry Styles så känner jag honom väl. Sa jag och blinkade mot henne.

Hon fnittrade hysteriskt och sa sedan.

-           Tack Frida. Det betyder mycket för både mig och Harry, det vet du.

Jag kramade om henne hårt och hon reste sedan på sig.

-           Jag borde gå nu. Sa hon sedan leende.

-           Nej stanna. Jag tänkte förslå att Louis och Harry skulle gå och köpa pizza till oss alla. Du får mer än gärna stanna kvar. Sa jag och log mot henne.

-           Tack Frida. Sa hon och log.

Jag vinkade mot Niall att det skulle komma in.

-           Elin and I was thinking that we could buy pizza, and then eat it here? Sa jag och log mot dem.

-           Good Idea! Utbrast Niall.

-           Yes sure. Sa Harry leende och kollade på Elin som hade ställt sig vid hans sida.

-           Me and Harry can buy them. Utbrast Louis glatt.

-           I got my car here. Fyllde han sedan i leende.

Harry kollade frågande på Elin.

-           You can go, I’ll stay here. Sa hon och log mot honom.

Han kysste henne och vände sig sedan om mot Louis.

-           Let’s go then. Sa han och slog till honom.

-           And we need to fix some chairs, maybe? Sa Hanna och log.

-           Yes, I can do it. Sa Elin och log mot henne.

-           I’ll come with you. Sa Hanna glatt och reste sig upp.

-           I should go too. I mean, we need like 6 chairs. Sa Alice och följde efter dem ut ur rummet.

Jag nickade mot henne och kollade sen på Niall. Jag log mot honom och kollade sedan på Zayn och Liam som såg lite obekväma ut.

-           Maybe i should get the doctor!? Utbrast Liam I den ytterst pinsamma tystnaden.

-           Yeah. Do so! Svarade Niall snabbt.

Han satte sig i sängen bredvid mig där han tidigare hade suttit. Både Zayn och Liam gick ut ur rummet och jag lutade mig mot Nialls bröst.

-           What’s up with you and Elin?

-           We’re good I guess. She felt bad so I’ll give her another chance. Sa jag och tittade upp på honom.

-           You’re so nice Frida.

Jag log mot honom och kysste honom sedan löst.

-           You know something!? Sa jag.

-           No, tell me? Sa han förvånat.

-           She is in love with you. Or at least was in love with you.


Ni är riktigt dåliga på att kommentera hörni, de är väl bara att slänga in vad ni tycker? Iaf så var det önskemål om bilder till kapitelerna så jag la in det i den här delen. Men iaf, vad tyckte ni om del 47?

Del 46 - perfect life

(Nialls perspektiv fortfarande)
Det knackade på dörren och in kom Hanna och Alice. Efter dem kom killarna och de alla sken upp som solstrålar. Hanna och Alice kastade sig fram till Frida och det rann tårar ur de bådas ögon. Frida såg så lycklig ut och jag kunde inte låta bli att gråta jag heller. De pratade en massa på svenska och jag förstod inte mer än att de sa att de älskade varandra. Flera gånger nämnde dem det. Efter ett tag reste de sig upp och gick fram till bebisarna. De kollade på dem med tårfyllda ögon. Hanna stoppade in handen i James kuvös och smekte honom på kinden.

-           They are so cute. Sa hon och vände sig mot oss.

-           What’s the names? Sa Alice leende.

-           James and Vilma. Svarade Frida och log mot henne.

-           It’s my middle name! Utbrast Liam leende.

-           Yes I know man. Mine too. Sa jag och log mot honom

Han klappade mig på ryggen och sa sedan.

-           I’m happy for you!

Jag kramade om honom hårt och kollade sedan på de andra killarna. Jag var så glad att jag hade dem alla i mitt liv.

-           Come, look. Sa Alice och kollade på Zayn.

Han gick fram till henne och kramade om henne bakifrån.

-           They are just so beautiful. Sa han mjukt och kollade på mig och Frida.

-           Someday we’ll have our own. Fyllde han sedan i och kysste Alice.

Alla killarna gick fram för att titta på dem och de alla log stort. De pratade med dem och kollade på dem. Jag bad Frida hoppa in i sängen så jag kunde sätta mig bredvid henne. Hon lutade sitt huvud mot mitt bröst och jag smekte henne över håret.

-           I was so scared. Sa jag mjukt och kysste henne i pannan.

-           But i’m right here babe. I’ll never leave you again. Sa hon och tittade upp på mig.

Jag kysste henne länge och tog bort lite hår som hade hamnat i hennes ansikte.

-           Good, cause i can’t live without you.

Leende I hennes ansikte blev större och vi vände oss mot de andra. Vi kollade på dem när de stod där med våra barn. Liam höll hårt om Hanna, och Louis drog nåt av sina gamla skämt. Alla skrattade så de vek sig.

-           Ahh, i wanna stay here forever. Utbrast Frida och jag kysste henne I pannan.

Det knackade på dörren och vi alla ropade kom in. In genom dörren kom Elin. Harry gick fram till henne och kramade om henne. Han kysste henne länge och sedan vände dig sig mot oss andra.

-           Hi. Sa hon lite generat.

-           Hi. Sa jag tillbaka och log mot henne.

Hon kramade om alla och kom sedan mot mig och Frida.

-           How are you? Sa hon leende mot Frida.

-           I don’t know. I’m okay. Sa Frida leende tillbaka till henne.

-           Good, can i talk to you? Sa hon sedan och Frida kollade förvirrat på henne.

-           Yes, of course. Sa Frida sedan och nickade.

Jag reste mig upp och gick ut i rummet. Efter mig kom de andra killarna och Hanna och Alice. Harry kollade förvånat på mig och jag kollade frågande på honom tillbaka.

Det är jätte kul att ni kommenterar! Däremot är det lite svårt att göra så att alla blir nöjda eftersom att de är över 100 stycken som läser novellen, och alla vill ha olika slut. Men jag ska försöka göra det så bra som möljigt.

Och sen undrar jag också om ni skulle kunna slänga in en kommentar och skriva varför just du läser min novell? Kraamar på er!

Del 45 - Perfect life

Under operationen satt jag med Liam, Hanna och Alice. Liam försökte hålla sig så lugn som möjligt och försökte trösta oss alla. Alice var riktigt stressad och gick fram och tillbaka i rummet. Hanna sa åt henne flera gånger att sätta sig ner och ta det lugnt. De stressade oss alla att hon var så stressad. Men när sedan Zayn och de andra killarna kom satt hon i Zayn famn. De lugnade henne. Hanna hade somnat på Liams axel och Liam var nära till sömns han med. Att se dem alla tillsammans fick mig bara att sakna Frida ännu mer. Jag reste mig upp och gick ut ur rummet. Jag gick ner till kafeterian och köpte en macka. Men jag fick inte i mig den. Inte ens mat kunde hjälpa mig nu. Jag insåg att jag verkligen inte kunde leva utan Frida. Ett liv utan henne var oförklarligt. Och om vår två barn skulle överleva…Jag skulle aldrig klara mig utan Frida. Att inte få se hennes fina leende, känna på hennes blonda hår, kyssa hennes mjuka läppar. Jag kände tårarna rinna ner från ögonen. Folk tittade, fotografer tog kort. Men jag orkade inte bry mig. Efter ett tag kände jag två varma armar runt om mig. Det var Liam. Han kramade om mig hårt och lät mig gråta på hans axel.

-           I can’t handle it Liam. I can’t live without her.

-           I know Niall, I know. But it will be okay. You will make it, no matter what.

-           I hate seeing you all like this. Fyllde han sedan i.

Jag försökte torka bort tårarna och följde sedan med honom upp igen. Precis utanför vårt rum träffade vi läkaren. Han berättade att operationen var över. Båda tvillingarna hade räddats och låg nu i kuvöser. De var bara 2½ månader gamla så det var en liten risk att de skulle överleva. Fridas tillstånd var likadant som innan. Hon låg i koma, och det hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta tills hon vaknade upp. Om hon nu gjorde det. Jag följde efter läkaren in till rummet där tvillingarna och Frida låg. Jag gick in i rummet och läkaren lämnade mig ensam med dem. Jag gick fram till kuvöserna och stack in händerna för att nudda deras händer. Jag höll om deras händer löst och pratade sedan med dem.

-           Hi, it’s daddy.

-           Mum is over there. She can’t meet you guys now, but soon. I promise you, she will be the best mum ever. And you will love her just as much as I do. Cause she has to wake up. She will right? I mean, I don’t even know your names yet.

Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken och jag orkade inte hålla emot. Jag lät tårarna rinna.

-           Frida, you have to wake up now. You have to meet our beautiful twins. They look just like you. I don’t even know, Vilma and...? I don’t…

Vid de här laget strömmade tårarna ner.

-           Wake up to your family now. Our family. I can’t do this without you Frida. I love you so much. They have to meet you Frida. You will be the best mum ever. You so kind-hearted and nice. Vilma and…I don’t even know his name…they will love you, so, so much.

Jag såg att hennes ögonlock rörde sig sakta. Jag sprang fram till henne och tog hennes hand.

-           James…his name is James.

Hennes läppar rörde sig så fint när hon sa det. James. Hon log sitt vackra leende lite försiktigt och kollade med glittrande ögon på mig. Jag kysste henne länge och mjukt.

-           James and Vilma. They are so beautiful. Just like you. Sa jag och log mot henne.

-           I love you, and our babys. Sa hon och kollade mot kuvöserna.

-           I love you too. Never leave me again. Sa jag och kysste henne ömt.

Jag reste mig upp och flyttade kuvöserna mot henne så att hon skulle se dem. När hon fick syn på dem skrattade hon lågt och jag såg att henne ögon blev blanka. Jag kollade på henne och kände tårarna bränna bakom ögonen. Jag kunde inte vara lyckligare än jag var just nu.


Del 44 - perfect life

På Sjukhuset, Nialls perspektiv.

Dag ut, dag in satt jag vid Fridas sida och höll henne i handen. Jag pratade med henne, sjöng för henne, grät, skrattade. Jag gjorde allt för att hon skulle vakna upp ur koman. Läkarna hade sagt att allt jag kunde göra var att uppträda normalt, prata med henne precis som vanligt. Så att hon skulle höra mig. Killarna, Hanna och Alice kom och hälsade på flera gånger om dagen. Det pratade med henne och försökte också låtsas att allt var normalt. Men det var långt ifrån normalt. Hon var inte kontaktbar på något sett. Hon låg där och blundade. Hon såg nästan död ut. Hon blev bara tunnare och tunnare i kroppen, och hon som vanligtvis brukade ha kurvor. De var helt borta.

Jag satt en dag och pratade med henne om tvillingarna när läkarna kom inspringandes.

-           We need to do an operation on Frida tonight.

-           What, why? Sa jag förvånat.

-           We have to save the twins. It dosen’t look good.

-           And what about Frida?

-           We don’t really know. It’s 50/50. Hopefully she will survive.

-           Hopefully!? Sa jag förvånat och surt.

Läkaren kollade underligt på mig och fortsatte sedan knappa på apparaten som var kopplad till Fridas kropp. Det knackade på dörren och in kom Alice och Hanna.

-           Hi, how is she? Sa Hanna och slängde ner sin väska på stolen.

-           There’s no change. Sa jag ledsamt.

-           Hi Frida, it’s me Alice. Sa Alice glatt och kollade på henne.

-           They are doing a operation on her tonight. Sa jag så fort läkaren hade gått ut ur rummet.

Det kollade förvånat på mig.

-           Why?

-           To save the twins. Sa jag ledsamt.

-           Oh okay! Sa Hanna och pillade lite med Fridas hår.

-           And hopefully she will survive. Sa jag med betoning på hopefully.

-           Hopefully!? Sa Alice förvånat.

-           Yeah, that’s what they said. Sa jag och kände en tår rulla ner för kinden.

Jag kände Hannas armar runt om mig och hon kramade om mig hårt.

-       She will be okay Niall. She’s strong.


Del 43 - perfect life

Jag stod och pratade ett tag med dem tills Niall kom ut ur vår lägenhet och bad mig komma in igen. Han tyckte att jag hade vart borta alldeles för länge. Han drog in mig i lägenheten och kysste mig länge.

-           I missed you.

-           I was gone for like twenty minutes. Sa jag och kysste honom igen.

Han kollade surt på mig och kysste mig sedan.

-           …But i actually missed you too. Sa jag och drog honom ännu närmare mig.

Han flinade åt mig och kysste mig igen, och igen.

-           I’m gonna meet Liam later! Sa han sedan.

-           Okay, what are you up to? Sa jag glatt.

-           I don’t know. Just chill a bit. He dosen’t even know about the baby yet. Sa han och kollade förvånat på mig.

-           It’s not a baby. It’s two. Sa jag och blinkade mot honom.

-           Like i could forgett. Sa han och kysste mig ömt.

Timmarna rullade på och Niall var och träffade Liam. Jag hade slagit mig ner i soffan för att bläddra i lite tidningar. När jag sedan skulle gå och värma på min exklusiva pan pizza kände jag en hård smäll i magen. Min kropp vek sig av smärtan och jag föll mot golvet. Jag kollade mig runt och såg blod över allt. Min vita tröja var alldeles full av blod och det var de sista jag såg.

 

Nialls perspektiv.

Jag skuttade upp för trapporna nynnandes på one thing. Liam hade blivit så glad för vår skull och vi hade haft en jätte trevligt kväll tillsammans. Jag låste upp dörren och klev in i hallen.

-           I’m home babe!

Jag tog av mig skor och jacka och fortsatte in i hallen. Jag hade fortfarande inte fått något svar från Frida så jag fortsatte in i vardagsrummet. Där jag såg henne ligga på golvet med blod runt hela kroppen. Hennes vita tröjan var rödfläckig och hennes blonda hår var dränkt i blod. Jag sprang fram till henne och försökte söka hennes kontakt. Jag fick inget som helst täcken på liv. Jag satte mig ner bredvid henne och höll om henne hårt. Jag satte mitt finger under hennes hals i hopp om att känna hennes puls. Den fanns fortfarande kvar. Jag slängde snabbt upp mobilen ur fickan och slog in numret till SOS.


Ni ville ha drama, här har ni drama! Hinner tyvärr inte skriva mer ikväll, ha läxor + barnvakt.


Förslag?

Har totalt stopp just nu, så om ni har några förslag på vad som ska hända eller vem ni tycker de är intressantast att läsa om kan ni kanske kommentera det. Så ska jag se över det och försöka skriva så mycket jag kan! Tack för att ni läser, ni är bäst. Puss!

Del 42 - perfect life

Jag tog ett stadigt grepp om hans hand och fnittrade till lite grann. Han log stort mot mig och klämde hårt på min hand.

-           So, as we can see here…Började läkaren.

-           Here’s the head. Fyllde hon sedan i.

Niall kollade lyckligt på mig.

-           It’s our baby. Sa viskade han och jag såg tårar i hans ögon.

Läkaren fortsatte kolla runt på bebisens kropp och jag och Niall kollade intresserat.

-           Oh, it’s a girl! Utbrast hon sedan glatt.

-           …And a boy! Sa hon sedan förvånat.

Jag och Niall kollade förvirrat på varandra.

-       You have twins! Sa hon sedan glatt.

-       Wow! Utbrast jag glatt och kollade på Niall.

Han skrattade till och kysste mig på munnen. Jag kysste honom igen, och igen, och igen. Vi skulle få tvillingar. Jag och Niall. Världens finaste. Vi skulle få två barn tillsammans, han och jag. De var otroligt. 

På bussen hem satt vi båda två jätte glada och diskuterade namn. Jag ville att de skulle ha svenska namn, medans Niall ville ha någon blandning. Vi kom fram till Vilma, Jason, Erik och Andreas. Killnamnen var enklare att komma på. Men vi var båda fast beslutna om att vår lilla tjej skulle heta Vilma. När vi var framme vid var lägenhet hoppade vi av bussen och promenerade gatan upp till vår port. När vi kom innanför porten kastade jag mig på Hanna och Alices ringklocka och väntade otåligt på att de skulle öppna. Så fort dörren öppnades skrek jag rakt ut.

-      We're having twins!

-      What!? Skrek det båda två glatt.

-      Jaaa jag vet!!! Skrek jag och log stort.

-      Pojkar eller flickor!? Utbrast Hanna glatt.

-      En pojke och en flicka. Åhh. Sa jag och drömde mig bort.

-      Vad gulligt. De kommer bli två små, spralliga och blonda skitungar. Utbrast Alice och skrattade åt sig själv.

-      Pax för moster! Utbrast Hanna och kollade allvarligt på mig.

-      Självklart. Utbrast jag förvånat.

-      Jag har redan planerat Hanna och Alice som mellannamn på flickan. Fyllde jag sedan i.

-      Vad gullig du är Frida. Sa Hanna och log mot mig.

 


Del 41 - perfect life

Elins perspektiv.
Jag vaknade upp i Harrys armar, jag tittade upp mot honom och såg att han fortfarande sov.
Jag försökte försiktigt krypa ur hans famn men det gick inte så bra, han drog mig närmare honom och kysste mig på pannan.
- Don't go! Sa han och kramade om mig hårt.
- I was going to make breakfast but okay. Sa jag och kramade tillbaka, han öppnade ögonen och log mot mig.
- I'm awake now so we can do it togheter! Sa han och kysste mig.
Jag gick upp ur sängen och drog på mig hans mjukisbyxor och mitt vita linne, han tog tag i min hand och vi gick ut till köket.
- So? Sa han och öppnade kylskåpet.
- Pancakes? Sa han och jag nickade glatt.
- I know you love it! Sa han och började ställa fram sakerna, han började blanda smeten och jag tittade bara på. Jag var inte den bästa när det kom till matlagning så jag lät Harry göra det själv.
- How is it between you and Niall?
- Good! Sa jag glatt och log mot honom.
- Best friends? Frågade han och jag nickade glatt.
- Have you talked to him?
- No, I don't want to. I had feelings for him, but I feel so mean. I love you and Harry, I don't want to hurt you. Sa jag och svalde hårt, han tittade konstigt på mig och mitt hjärta började slå snabbare.
- Are you still in love with him?
- No! Harry I'm in love with you, you know that right. Sa jag och kollade på honom.
- Yes, i know. I love you too. Sa han och blinkade med ena ögat.
- But you have to talk to Niall and Frida, I want you to be friends. Sa han och jag nickade långsamt.
Jag ville inte bråka med någon, jag vet att jag varit en riktigt bitch och jag hoppas att dom skulle förlåta mig.
- I love you! Sa jag och gick emot honom.
- I love you too! Sa han och kysste mig passionerat.

Tillbaka till Fridas perspektiv.
Dagarna flöt bara på och vi var redan inne i december. Det kändes som år och dar sedan mamma och pappa var på besök och jag saknade dem riktigt mycket. Både jag och Niall hade oroat oss i onödan när vi skulle berätta om barnet. Både mamma och pappa blev så glada för vår skull. Det tyckte så bra om Niall och visste att han var en bra kille. Enligt min och Nialls beräkning så var barnet idag 2 månader. Och vi skulle på vår första kontroll. Eller jag skulle på vår första kontroll. Killarna hade ett fan event idag så Niall var tyvärr upptagen. Jag hade frågat Hanna och Alice ifall de kunde tänka sig att följa med mig, men de båda två skulle jobba idag.
Jag drog på mig min tjocka vinterjacka och mina bruna kängor. Sen stängde jag dörren bakom om mig och låste. Jag gick ut i snöstormen och drog upp luvan för att inte få snö på mig. När jag kom fram till busskuren ställde jag mig i hörnet i hopp om att det inte skulle blåsa in någon snö. Efter bara några minuter kom bussen och jag slog mig ner på första sätet. När jag kom fram till sjukhuset hoppade jag av bussen och promenerade upp för backen till ingången. Jag anmälde mig i receptionen och slog mig sedan ner i vänterummet. Efter bara 10 minuter ropades mitt namn ut och jag reste på mig och plockade ihop mina saker. Jag följde efter läkaren in i rummet och la mig ner på sängen. Hon ställde lite hälsofrågor och frågade sedan.
-       And the dad? Is he here?
-       No, he couldn't make it. Sa jag ledsamt.
I samma ögonblick öppnades dörren och in kom Niall. Ett stort leende spreds på mina läppar när jag såg honom.
-       Sorry i'm late. Sa han och kysste mig i pannan.

Ett stort, stort tack till min fina vän Elin som har skrivit ett gästkapitel från sitt perspektiv!! Tack Elin!

Jäkla bra!

Ni är helt otrolligt jävla bra!! Hade besöksrekord igår och vill verkligen tacka er alla något enormt!!! Har inte tid att uppdatera novellen nu men ska försöka senare ikväll. Annars kommer det imorogn! Men tack, tack, tack!!!!

Del 40 - Perfect life

-           So what have you planned for us today? Sa pappa glatt.

-           I thought maybe we could meet Alice and Hanna.

-           Yes! It was 4 years since I saw them. Sa mamma glatt.

 

Nialls perspektiv.

Jag tyckte nog att jag smälte in ganska bra i Fridas familj. Min största rädsla var vad de skulle säga när vi berättade om barnet. Det var ett stort steg i både mitt och Fridas liv. Jag kände hur Fridas fingrar flätades ihop med mina när vi var på väg över till Hanna och Alices lägenhet. Alice öppnade och kastade sig glatt över Fridas föräldrar. De måste nog ha känt varandra länge. Frida och jag hälsade på dem och vi gick sedan alla in i hallen. Hanna stack ut huvudet från köket och fick syn på oss.

-          Heeeeej! Det var inte igår, inte! Sa hon exalterat.

Fridas föräldrar kramade om henne hårt och sedan hälsade även jag och Frida på henne.

-           I have baked a chocolate cake. Would you like to taste it!? Sa Alice glatt och kollade på oss.

-           Yes! Utbrast vi alla och slog oss ner i köket.

Fridas pappa sa inte så mycket så jag fick inte en så klar bild av honom. Men Fridas mamma var framåt och glad. Det kändes i alla fall bra i deras sällskap. Frida, Alice och Hanna satt och pratade gamla minnen och vi hade alla jätte trevligt. Hanna verkade lite låg och sa inte lika mycket som Frida och Alice gjorde. Men jag visste inte som var fel så jag bestämde mig för att inte lägga mig i.

-           It was really good Alice. Sa jag och reste mig upp från stolen.

-           Where are you going? Sa Frida leende.

-           Just the toilet. Sa jag och log tillbaka.

När jag kom ut från toaletten igen mötte jag Hanna. Jag kollade förvånat på henne.

-           Hi.

-           Hey…Sa hon lite ledsamt.

-           What’s wrong?

-           It’s not really a big deal. Sa hon och kollade ner.

-           Hey, tell me. Sa jag mjukt och tog upp hennes ansikte igen.

-           Liam dosen’t answer me. I’ve texted and called him all day.

-           Oh, that’s weird. I’ll try call him. Sa jag och log mot henne.

-           Thank you Niall. Sa hon och klämde fram ett litet leende.

Jag gick iväg in i vardagsrummet och slog in Liam nummer. Som jag så stolt hade lärt mig utantill. Efter bara några signaler svarade han.

-           Hello?

-           Hi, it’s me.

-           Oh, hi Niall. Sa han glatt.

-           I’m at Alice and Hannas with Frida and her parents. And i…

-           Oh, how are they!? Avbröt han mig.

-           They are just like their daughter, good. Sa jag och fnittrade till.

-           That’s really great Niall.

-           Yes, but i was talking to Hanna. And she is trying to contact you Liam.

-           Yes, I know…Sa han ledsamt.

-           What’s wrong? Sa jag förvånat.

-           It’s Danielle. She is after me again. And I haven’t told Hanna about her yet.

-           Oh, okay. But there is nothing going on between you and Danielle, right? Sa jag förvånat.


Ledsen för dålig update igår. Jag var upptagen!


Del 39 - Perfect life

Kvällen blev kort för både mig och Niall. Jag vaknade av att min telefon ringde. Det stod mamma på skärmen och jag tryckte på grön lur.

-           Hallå? Svarade jag sömnigt.

-           Hej Frida! Vi är på heathrow nu. Sa hon glatt.

-           Jaha, så ni är här strax?

-           Ja, vi ska bara hoppa in i en taxi och sen kommer vi. Sa hon fortfarande lika glatt.

-           Men då ses vi snart då! Sa jag glatt tillbaka.

-           Ja, hejdå.

-           Hejsvejs.

Jag slog till Niall lite lätt och böjde mig fram mot honom. Jag kysste honom mjukt och sa sedan.

-           Mum and dad are here in 15 minutes.

-           Oh god, I really have to get up. Sa han och satte sig stressat upp.

Jag skrattade åt honom och gick sedan ut i vardagsrummet. Jag kollade mig runt i lägenheten för att se hur det såg ut. Jag plockade upp lite papper som låg på skrivbordet och gick sedan iväg och klädde på mig. Niall sprang runt och rev och slet i sina kläder. Det märktes att han var stressad.

-           Take it easy Niall. It’s just my parents. They are nice. Sa jag och kramade om honom bakifrån.

-           Yeah exactly. They are your parents. They have to like me!! Sa han fortfarande lika stressat.

-           But I like you. And I bet they do too. Sa jag och kysste honom.

-           And what about the baby!? Sa han lite lugnare än tidigare.

-           We will just tell them the true. I love you and I want to spend my life with you. They just have to accept it.

-           I love you. Sa han och kysste mig länge.

Vi avbröts båda två av att det plingade på dörren. Jag kände hur Niall sökte sig fram till min hand och tog sedan ett stadigt grepp om den. Jag log mot honom och öppnade sedan dörren.

-           Heeeeeeej! Utbrast mamma när hon fick syn på oss.

-           Hej Mamma! Sa jag och kramade om henne hårt.

Jag kramade sedan om pappa och pratade lite kort med honom. Jag backa sedan tillbaka till Niall och tog hans hand.

-           And i guess this i Niall? Sa Mamma och kollade på honom.

-           Yes. Sa han glatt och sträckte fram handen.

Han skakade hand med både mamma och pappa. Sedan klev det alla in i hallen och tog av sig skor och jackor.

-           Så det är alltså här du bor!? Sa mamma exalterat och sträckte ut armarna i luften.

-           Ja, eller vi bor här. Sa jag med betoning på vi.

-           Jaså! Sa hon fundersamt men log sedan stort.

Niall kollade förvirrande på mig men jag log bara mot honom.


Ledsen för kort och tråkigt inlägg men det är somsagt fredag....!


Del 38 - Perfect life

Tankarna sög sig åt Hanna och Alice. Jag måste berätta för dem att jag var gravid. Att vi troligtvis skulle behålla barnet och att jag faktiskt skulle bli mamma.

-           Niall, i’m just gonna meet Alice and Hanna for a second. Sa jag glatt.

-           Yeah, sure. Sa han och fortsatte nynna på låten medans han sopade golvet inne I köket.

-           You know, i have to tell them about the baby. Sa jag och fnittrade till.

Han log stort mot mig och jag gick ut mot hallen. Jag tog varken på mig jacka eller skor eftersom att det bara var två meter över till deras dörr. Jag plingade på och möttes av Liam.

-           Oh, hi Liam! Sa jag och kramade om honom.

-           Hey! Sa han och log stort.

-           Hej! Utbrast Hanna när hon fick syn på mig.

-           Heej! Jag måste säga en sak till dig och Alice bara. Det går fort. Sa jag och log.

-           Okej. Sa Hanna förtvivlat.

Hon ropade på Alice och så gick vi alla ut i vardagsrummet.

-           Vad är det!? Sa Hanna oroligt.

-           Ehhm, jag är gravid. Sa jag och fnittrade till.

-           Vaaaa!? Utbrast det båda två.

-           Du skojar !? sa Alice leende.

-           Nope. Jag är fullkomligt seriös. Sa jag och log stort.

-           Åh, grattis Frida! Sa Hanna glatt.

-           Vet Niall om något än? Frågade Alice.

-           Ja, det är klart. Sa jag och log mot henne.

-           Så, vill han behålla eller inte? Sa Hanna spänningsfullt.

-           Han vill behålla. Men jag vet inte hur vi ska göra. Hans jobb betyder så mycket för honom och det reser ju rätt ofta. Han är fortfarande ung och borde satsa på sin karriär. Sa jag ledsamt.

-           Jo, i och för sig. Sa Alice ledsamt.

Hanna nickade förstående och fnittrade till.

-           Hur känns det? Sa hon sedan och log exalterat.

-           Jag känner inte så mycket än. Barnet är så pass litet. Men jag har lite värk ibland. Sa jag och log mot henne.

-           Åh, vad spännande!

-           Hanna!? What are you talking about? Skrek Liam in ifrån köket.

-           Uh, nothing babe. Skrek hon tillbaka och kollade frågande på mig.

-           Har Niall sagt något till killarna!? Sa hon sedan frågande.

-           Jag vet faktiskt inte. Sa jag förvånat.

-           Okej.

-           Men jag ska gå tillbaka till mig nu. Vi ses tjejer. Sa jag glatt och reste mig upp.

-           Bye Liam. Sa jag när jag passerade köket och gick sedan över till vår lägenhet igen.


Det händer inte så mycket i den här delen, men så blir det tyvärr ibland.

Del 37 - Perfect life

Jag vaknade med ett ryck och skrek rakt ut. Jag andades högt och var alldeles kallsvettig.

-           What’s wrong babe!? Sa Niall förtvivlad.

-           I just had a nightmare. Sa jag och mötte hans blick.

-           Come here. Sa han och drog mig intill honom.

Han la sina varma armar runt om mig och jag kände hans andetag i min nacke. Jag somnade om tryggt i hans famn.

Jag vaknade sedan på morgonen av att mitt alarm ringde. Jag suckade högt och tryckte av det.

-           Uh, what’s that noice!? Klagade Niall sömnigt.

-           We have to get up now. We have to work today. And you know, tomorrow my parents comes.

-           Do we really have to get up? Suckade han och blinkade mot mig.

Jag rullade år sidan så att jag hamnade på honom. Jag kysste honom ömt och sa sedan.

-           Yes…we have to!

Jag kysste honom lite snabbt på munnen och reste mig sedan upp. Plockade fram lite passande kläder och tog sedan med mig dem in i badrummet. Jag satte upp mitt hår i en lös knut och dränkte sedan mitt ansikte i vatten. Jag kände hur min mage värkte men jag försökte att ignorera det och dra på mig mina kläder. Jag borstade ut mitt hår och drog några drag med mascaran.

Jag hade inte haft så många jobb vid nätet på ett tag så jag jobbade just nu på puben. För att få in lite extra pengar och sådär. Jag hade ju inte jobbat på några veckor nu pågrund av överdosen jag tog. Dagen gick i alla fall väldigt fort och jag tog en snabbhandling på vägen hem. Lite mjölk, frukt, bröd osv. Det måste ju se bra ut nu när mamma och pappa kommer på besök. När jag kom innanför dörren möttes jag av en glad Niall. Han kastade sig på mig och kramade om mig hårt.

-           Did you have a good day!? Sa jag glatt.

-           Yes, I really had. I’ve missed my boys so much.

-           I’m glad for you Niall!

Jag såg på hans ögon att han verkligen var lycklig. Han älskade verkligen att jobba med musiken. Frågan var bara om vi verkligen var redo för ett barn just nu.

. Vad skulle hända med hans jobb? De reser ju rätt ofta och skulle jag då bli sittandes här själv? Och vad skulle mamma och pappa säga om det här. Det hade inte ens träffat Niall än.

-           And how was your day Frida!? Avbröt Niall mig I mitt tänkande.

-           It was okay, i think. Sa jag och log mot honom.

-           Good! Sa han och började nynna på någon låt.


Förlåt förlåt förlåt för kort kapitel. Men klockan är mycket och det tar jätte lånmg tid för mig att skriva just nu. Har nämnligen spelat bas och fått stora, stora blåsor på fingertopparna. Men ska förbäätra mig!!


Del 36 - Perfect life

Hon kramade om Niall, länge. Och sa sedan hejdå. Niall såg bara förvirrad ut och gav mig sura blickar. När hon hade gått gick jag in i vårt sovrum igen med honom i släptåg.

-           What did you tell her!? Sa han surt.

-           Nothing. I just told her that i needed to talk to you. And that I needed some time alone with you.

-           Ohgod. Nothing is going on between us Frida. Why don’t you trust me?

-           I do Niall.

-           No, you don’t. Why are you angry at me then? Sa han surt.

-           Because you spend more time with her then with me! Sa jag surt tillbaka och gick in I badrummet.

Jag hörde hans steg bakom mig.

-           Are you jealous!? I told you that there is no one like you. You’re the only one and it will always be like that.

-           I AM NOT JEALOUS. I just wan’t you to spend time with me! Skrek jag irriterat och drog hårt borsten genom håret.

Han suckade högt och gick därifrån.

-           And for your information, i’m pregnant! Skrek jag över hela lägenheten.

Jag hörde hur han stannade upp och sedan gick emot mig. Jag kände tårarna rulla ner för mina kinder och jag gled ner på golvet. Jag kände hans varma armar runt om mig. Jag lutade mitt ansikte mot hans axel och grät.

-           I can’t handle this anymore Niall. I love you to much. It hurts me to see you with her.

Han höll om mig ännu hårdare och torkade tårarna under mina ögon.

-           I love you so much Frida.

-           You have to show that then, cause I love you too. And I can’t live without you.

Jag kände hur han började leta I sin ficka efter någonting och jag kollade upp. Han höll i asken med ringen i.

-           It was suppost to be a birthday present, but I think now is a better time. Sa han och kysste mig i pannan.

-           It’s so beautiful Niall. Sa jag och satte den på mitt finger.

-           Do you like it?

-           I love it. Sa jag och kysste honom.

-           Someday I will marry you Frida. And we will have our beautiful kid. Sa han och kände på min mage.

-           So, you wan’t to keep it?

-           It’s a big decision but for now, yes.

Han strök mig over håret och kysste mig i pannan.

-           But you haven’t work for months now Niall. You are losing fans. You have to start work again.

-           Yes, I will.

-           You can’t have a baby right now. It will ruin you career.

-           We will work it out Frida. It’s our fault the baby is here and we’re not 15 anymore, we can do this.

Jag lutade mig fram och nuddade hans läppar.

-           Let’s go to sleep now.


Kort del tyvärr, har mycket att göra. bättrar på mig imorgon! kram!

Del 35 - perfect life

-           Kom in föresten! Sa Alice glatt.

Jag tog av mig skor och jacka och följde efter dem in i köket. Vi satte oss ner vi köksbordet och Alice tog fram någon slags kaka som hon hade bakat. Det fanns alltid någonting nybakat där hemma. Alice var ett riktigt bak freak.

-           Men ringen då Frida!? Sa Alice förvånat.

-           Jag vet inte vad det är för någonting! Det är så irriterande.

-           Han ska säkert fria. Sa hon och snurrade runt ett varv och slöt händerna.

-           Nej, definitivt inte. Varför skulle han i sånt fall visa den för Elin!? Sa Hanna och avbröt henne i hennes tankar.

-           Du förstör ju allt underbart Hanna. Han kanske ville veta om hon tyckte den var tillräckligt fin för Frida!? sa hon glatt och drömde sig bort igen.

-           Troligt…Nej, det är någonting lurt emellan dem! Sa hon och började också tänka.

-           Okej! Men vad tycker ni att jag ska göra? Sa jag ledsamt.

-           Hota Elin! Typ vi låser in henne i källaren och tar med en piska och så slår vi henne ifall hon träffar Niall igen!? Sa Hanna och log stort.

-           Kul Hanna. Avbröt Alice och kollade allvarligt på mig.

Jag gav dem båda en allvarlig min och sa sedan.

-           Jag vill kunna lita på honom, men det är så svårt. Han är känd och hon ser bra ut. Jag har ingen aning om vad som försiggår när det umgås. Vad pratar de om? Vad gör de?

-           Hm, om jag var du skulle jag säga till honom att sluta umgås med henne! Sa Hanna.

-           Men det kan jag ju inte göra. Det är hans kompis och jag måste acceptera det. Om han sa till mig att sluta umgås med er så skulle inte direkt jag lyssna på honom.

-           Prata med honom Frida. Fråga vad det är för ring. Fråga vad han känner för henne. Sa Alice allvarligt.

Jag nickade mot henne och log lite stelt.

-           Det var jätte gott Alice! Utbrast Hanna och log stort.

-           Ja, verkligen! Sa jag och nickade.

-           Vad bra. Sa hon stolt.

-           Så, vad händer i era liv? Sa jag glatt.

-           Inte så mycket. Det känns som att jag jobbar hela tiden. Sa Alice och suckade stort.

-           Och träffar Zayn! Tillagde Hanna.

Jag fnittrade till och kollade på Hanna.

-           Och du träffar Liam antar jag?

-           Mestadels i alla fall. Sa hon leende.

Tiden gick och klockan började närma sig 10 så jag bestämde mig för att gå över till mig igen. När jag om in innanför dörren möttes jag av en Ivrig och glad liten Olle som hoppade runt mina fötter. Jag bar upp honom i famnen och han slickade mig i ansiktet. Jag hörde skratt inifrån lägenheten och fortsatte in i köket. Där satt både Niall och Elin.

-           Hello. Sa jag och släppte ner Olle på golvet igen.

-           Hi babe. Sa Niall glatt.

Jag gick fram och kysste honom, extra länge. Ifall att Elin var lite avundsjuk.

-           I’m gonna take a shower. Sa jag och gick mot badrummet.

Jag tog en snabbdusch och kröp sedan in i min one piece. Jag försökte att hålla mig inne på vårt rum men när klockan började närma sig 1 och hon fortfarande var kvar blev jag sur. Jag hade knappt fått någon tid alls tillsammans med Niall. Och just nu behövde jag faktiskt prata med honom. Jag gick ut i köket och tog ett glas vatten. När jag hade druckit upp det kollade jag på Elin och sa.

-           Kan jag bara få prata med dig lite snabbt?

-           Ja visst. Sa hon förvånat.

Niall kollade sig omkring förvirrat.

Jag gick ut i vardagsrummet och hon följde efter.

-           Jag vet inte vad som är sant med alla dessa rykten. Men jag skulle behöva prata med min pojkvän ett tag och få ha honom för mig själv. Jag vet heller inte vilka känslor du har för honom. Eller för Harry. Men du borde nog reda upp din och Harrys relation istället för att sitta här hemma.

-           Mina känslor är mina problem men jag kan bara säga att mina känslor för Niall är inte besvarade. Så du behöver inte vara orolig. Sa hon spydigt och gick sedan ut i köket.

 


Del 34 - perfect life

Fridas perspektiv.

Jag kom på bussen och såg att allt var fullt. Det satt mammor med barnvagnar, studenter, arbetsmän och barn. Det var rusningstrafik och alla slutade jobbet vid den här tiden. Jag lyckades klämma mig in bredvid ett par i 20 årsåldern. De såg alldeles nyförälskade ut och det fick mig att tänka på Niall. Och Harry…! Varför hade han så starka känslor för mig, när jag inte alls kände likadant tillbaka. Jag avbröts i tankarna av att min mobil ringde. Det stod Hanna på skärmen.

-           Hallå?

-           Hejdu!

-           Vad har du för dig? Sa jag glatt.

-           Sitter bara och kollar på twitter och sådär.

-           Jahaja okej!

-           OCH vafan är det för bild som ligger ute på Elin och Niall!? Skrek hon till.

-           Han hjälpte henne köpa födelsedagspresent till Harry och så var det såklart paparatzzis där.

-           Dom ser kära ut Frida!! Sa hon övertygande.

-           Jag har pratat med Niall. De är bara vänner.

-           Men vad fan är det för ring då?

-           De försöker jag också lista ut…

-           Så du har inte pratat med honom om det!? Sa hon förvånat.

-           Nej, inte än.

-           Jag tror i alla fall att han och Elin har något på gång. Såg du inte hur de höll på när vi gick hem igår kväll? Och de ser väldigt kära ut, plus att han håller upp en jävla ring mot henne.

-           Ehh, jag vet inte Hanna. Men jag måste lita på Niall. Sa jag ledsamt.

-           Jo, det är klart. Men jag tänker i alla fall hålla ett öga på Elin, bara så att du vet!

-           Det är bra det! Jag måste gå nu. Vi hörs. Puss. Sa jag och reste mig upp för att gå av bussen.

-           Ha det bra, hejdå!

Jag gick de hundra meterna mot vår lägenhet och såg Elin och Niall längre fram på gatan. Jag stannade upp en stund och backade in i en buske. Jag försökte sedan tjuvlyssna på vad de sa men det var omöjligt så jag kröp fram igen och gick fram till dem.

-           Hi. Sa jag och kysste Niall.

-           Hi. Sa han och log glatt tillbaka.

Elin log bara mot mig men för stunden var jag riktigt irriterad på henne. När det går massa rykten runt om på twitter att de är ett par, är det då så jävla smart att träffas. Ute på gatan till och med.

-           So, what are you two doing? Sa jag och log.

-           Just talking about the picture and Harry…and you. Sa Niall och Elin nickade.

-           Okay. But i need to talk to you later Niall. So, I’ll see you soon then. Sa jag och vände på klacken och gick därifrån.

Jag hade ingen aning om vad dem hade för sig. Men jag ville i alla fall inte stå där och titta på. Och jag ville inte tro att Niall skulle vara otrogen. Jag trodde verkligen inte det. Och ingenting var klart än så länge. Därför vill jag att allt ska vara som det brukar emellan oss. Plus att det faktiskt var jag som hade gjort bort mig tidigare. Med både Harry och Louis.

Jag slog in portkoden och små sprang upp för trapporna. Jag plingde på Alices och Hannas dörr. Efter ett tag möttes jag av en leende Alice.

-           Heeeeej! Sa jag och hoppade på henne.

Hon kramade om mig hårt och sa sedan.

-           Gud, det känns som att vi inte har sets på år och dar.

-           Jag vet, usch och fy.

-           Vad händer med Elin och Niall dramat!? Sa hon förvånat och då kom också Hanna ut ifrån köket.

-           Han är med henne just nu. Vad som händer har jag ingen aning om. Men jag tänker inte umgås med dem i alla fall.

-           Vänta va? Är han med henne just nu!? Sa Hanna förvånat.

-           Yesbox, de står längre ner här på gatan.

-           Men vad håller Niall på med!? Sa Alice.

-           Jag vet inte. Men han säger att de bara är vänner, så jag måste lita på det.

-           Men är det inte oerhört dumt att träffa henne nu precis när bilden läkt ut?

-           Jo, det tycker jag också. Men det är han som är känd och det är hans rykten så.

-           Men åh. Sa Hanna och suckade högt.


Del 33 - perfect life

Harrys perspektiv.

Jag blåste och smuttade lite på kaffet som jag precis unnat mig, men det var inte alls gott. Det smakade surt just nu, även fast det var min absoluta favorit. Cappucino med lite grädde på.... Det äcklade mig hur min bästa vän vågade göra så här mot mig. Den där bilden som spridits över hela Twitter, jag såg den framför mig, om och om igen dök den upp i mitt huvud. Hur Elin log mot honom....Och den där glittrande ringen. Min mobil blinkade till hela tiden. Det var sms och samtal från både Niall och Elin. Men jag tänkte inte svara. Niall hade fått en andra chans och han hade sumpat den. Han hade dessutom sårat någon som betyder väldigt mycket för mig. Jag tittade upp och såg Frida komma in i dörren till caféet. Hon hade sitt blonda hår utsläppt och en stor tjock blå jacka. Hon gick mot mitt bord och slog sig ner mittemot mig.

-           Hi. Sa jag ledsamt och kollade på henne.

-           Hi.

-           I bet you’ve seen the pictures?

-           Yes, I have.

-           I don’t get it…He’s my best friend. And twice!? Sa jag och kollade förvånat på henne.

-           It’s not what is seems like Harry…

-           No, really. First he takes you and when he have you, he takes Elin. Not what is seems like!? Yeah, right…

-           He was just helping Elin to find a birthdays present for you.

-           And what about that ring!? Sa jag surt.

-           I don’t really know…Sa hon ledsamt.

-           I haven’t asked him about that yet…Fyllde hon sedan i.

-           But why is they so happy on the picture. They look just like a couple Frida.

-           I know, I know. But I have to trust Niall. He says that they are just friends…

-           Talk to Elin Harry! Let her explain. Fyllde hon sedan i.

-           I will. Soon, i don’t feel like right now.

-           Okay. Please talk to Niall too. He’s really sad. Sa hon och såg medlidande på mig.

-           Yeah, so you’re taking he’s side!? Sa jag surt.

-           You’re a dear friend of mine, and he’s my boyfriend. I love you both and I am not taking a side. I will never do, okay!?

Jag hörde ordet “boyfriend” upprepas I min hjärna flera gånger. Det skulle vara jag. Jag var så fruktansvärt förälskad i henne. Hon var så fin. Helt perfekt.

-           I’m in love with you Frida. I can’t do it.

Hon suckade högt och kollade ner på sin knän. Hon gnuggade sedan handen i pannan och kollade upp på mig.

-           If you wan’t me to be in your life, then you have to make it. I will always be your friend Harry, but not more. You have to accept that. Sa hon gravallvarligt.

Jag nickade och kände hur tårarna bildades innanför ögonen. Det här var verkligen inte det jag ville. Jag kunde verkligen inte vara i hennes närhet, som bara en kompis.

-           I have to go now. Sa hon och reste sig upp.

Hon satte på sig halsduken och vantarna som hon hade tagit av sig när hon kom in. Och fyllde sedan.

-           Please talk to Niall and Elin.

Jag nickade mot henne och några sekunder senare var hon borta. Jag såg henne gå över vägen utanför caféet och sedan hoppa på en buss. 24:an som gick hela vägen hem till "deras" lägenhet.


Del 32 - Perfect life

-           What was that about?

-           Uh, nothing special.

-           Okay then…Sa jag och suckade högt.

Han vände sig om mot mig och kysste mig och sa sedan.

-           I think someone’s a bit jealous.

-           Maybe because you spend time, alone with a girl, at the mall. And the first thing you do when you got home is talk to her?

Han kysste mig ömt länge och sa sedan.

-           But she’s not you. And you don’t have to worry cause you’re the only one.

Jag log stort mot honom och kysste honom igen, och igen, och igen.

-           So, what are we gonna do tonight? Sa jag och log stort.

-           Oh…Me and Elin is going to eat dinner togheter.

Jag kollade förvånat och surt på honom.

-           I’m just kidding. Sa han och skrattade högt.

-           I’m gonna spend some time with my beautiful girlfriend. Fyllde han sedan i.

-           Oh, you mean her…hm, Elin? Sa jag och blinkade mot honom.

-           No, i think her name is, hm…Frida. Yes, It’s Frida. Sa han och blinkade tillbaka.

-           Come over here. Sa jag och drog tag hans tröja.

Niall var ute och handlade och jag hade slagit en pakt med mig själv att inte gå utanför dörren på hela dagen. Så han hade också tagit Olle med sig. Jag passade på att ta fram datorn och kollade ifall mamma var inne på skype men tyvärr. Jag fortsatte sedan surfa runt på twitter. Jag reagerade på en tweet från något fan. ”Who is this girl with Niall?”. Jag klickade fram bilden och såg en bild på honom och Elin när det satt och fika. Niall höll i en ask där de såg ut att sitta en ring i. Det var fullt med kommentarer om att Niall var otrogen, att han redan hade en flickvän och att de hade sett henne tillsammans med Harry förut. Åhnej, villket drama det här skulle skapa. & vad var det för ring Niall höll i? Och varför ger han den till henne? Jag hörde nycklarna rasla utanför dörren och stängde genast ner datorn.

-           I’m home babe!

-           Good. Sa jag och sprang fram till honom och kysste honom.

-           I bought sushi! Sa han överlyckligt.

-           Great, great. Sa jag och gjorde tummen upp.

-           What’s wrong? Sa han ledsamt.

-           Nothing. Sa jag och försökte klämma fram ett leende.

-           Spit it out Frida.

-           Uh, we got some problems with the media… Sa jag och kollade ledsamt på honom.

Jag gick in i vardagsrummet och tog upp bilden på honom och Elin och visade kommenterna.

-           It’s not what i seems like. Sa han och kollade på mig.

-           No, i trust you Niall. But it’s not good for the fans.

-           No…

-           And does Harry even know that you met her today? Sa jag förvånat.

-           I don’t think so.

-           Then he might hate you right now. You kind of stole both he's girlfriends. Sa jag och kollade lidande på honom.

-           Crap. Sa han och log lite stelt mot mig.

-           You bet tell him before the media do. Sa jag och log stelt tillbaka.

-           Yeah…Sa han och gick iväg.


Del 31 - Perfect life

Stämningen i rummet var lite låg. Hanna, Liam och Louis var fullt igång och pratade medans vi andra mest lyssnade. Jag pratade lite grann med Eleanor men annars satt jag med mest tyst. Timmarna flöt på och det var dags för oss alla att åka hem. Elin bodde tydligen i närheten av oss så hon gick med mig, Niall och Hanna hem. Niall och hon pratade på hela vägen hem. Jjag och Hanna gick mest och småpratade.

-        Mamma och pappa kommer till helgen. Sa jag suckande och kollade på henne.

-        Men det blir väl kul!? Sa hon och log exalterat.

-        Bara de inte stannar för länge.

-        Men har du inte kollat när de har bokat biljetter hem eller? Sa hon förvånat.

-        Njaej, jag frågade inte.

Hanna skrattade bara åt mig och sedan stannade vi upp, eftersom Elin och Niall hade gjort det. Elin skulle tydligen svänga av här och vi skulle fortsätta rakt fram. Vi sa hejdå till henne och gav henne varsin kram. Jag la extra märke till kramen mellan henne och Niall, det såg ut som mer än en vänskapskram. Men jag inbillade mig väl antagligen. Vi fortsatte gå och jag tog Nialls hand i min.

-           She seems nice. Sa han efter ett tag och log stort.

-           Yes. Sa jag och försökte le tillbaka.

Jag klämde lite hårdare på hans hand, fast jag egentligen kände för att hoppa på honom och vara i hans famn för alltid. Vi gick upp i trapphuset och sa hejdå till Hanna. När vi kom in hoppade vi direkt i säng.

-           What are we gonna do tomorrow? Sa jag och log mot honom.

Han pillade lite med mitt hår och sa sedan.

-           I’m gonna meet Elin. I promised her to help her with Harrys birthday present.

-           Oh okay. Sa jag och kollade bort.

-           But you can come with us? Sa han glatt.

-           No, it’s okay. Sa jag och försökte klämma fram ett leende.

-           Goodnight. Sa han och kysste mig i pannan.

-           Sleep tight. Sa jag och vände mig sedan om.

När jag vaknade morgonen därpå var inte Niall i sängen. Jag gick upp och tog på mig min morgonrock. Gick sedan ut i köket och gav Olle mat och såg en lapp ifrån Niall. ”I’m at the mall with Elin. I’ll be home around 5. Love you. /Niall xx.” Jag tog fram fil och flingor och hällde upp I en skål. Tog sedan med mig skålen ut i vardagsrummet och slog på teven. Jag la upp fötterna på bordet och efter ett tag kom Olle trippandes och hoppade upp i mitt knä. Timmarna gick och när Niall kom hem vid 5 låg jag fortfarande framför teve i morgonrock.

-           Just woke up or what? Sa han och skrattade.

-           No, but i had nothing to do, so. Sa jag och skrattade tillbaka.

Han satte sig ner bredvid mig och kysste mig på munnen.

-           How was your day? Sa jag och log mot honom.

-           It was great! We found a hollister hoodie for Harry.

-           Oh, how great!

Vi avbröts båda av att Nialls telefon ringde. Det stod Elin på skärmen och jag suckade högt. Han kollade menande på mig och tog sedan mobilen med sig ut i hallen och svarade. När han sedan kom tillbaka kollade jag frågande på honom.


Del 30 - Perfect life

-           So, are you from here? Sa jag och log mot Elin.

-           No, i’m acutally from sweden.

-           Jasåå! Utbrast jag glatt.

-           Du med!?

-           Yes, hel svensk från början. Flyttade hit med Hanna och en annan kompis Alice när vi var 15. Sa jag och kollade åt Hannas håll.

-           Jaha! Det var tidigt! Jag flyttade själv hit för någon månad sen.

-           Jahaja vad kul!

-           Så, hur lärde du känna Niall?

-           Nja, för att göra en lång historia kort så är det igenom mitt förflutna. Harry och jag var ju tillsammans för länge sen. Sen tog vi upp kontakten igen och lärde jag känna alla killarna. Och sen kom jag och Niall varandra närmare.

-           Så du och Harry har vart tillsammans!? Sa hon förvånat.

-           Ja, har han inte berättat det? Sa jag lika förvånat tillbaka.

-           Nej, han har inte nämnt så mycket om sitt förflutna. Men här får man allt veta grejer. Sa hon och blinkade med ögat.

Jag skrattade bara åt henne och kollade på Hanna som troligtvis hade hört vad vi pratade om.

-           Stop talking swedish now!! Sa Niall och kollade surt på mig.

-           Are you scared i’m talking about you? Sa jag och blinkade mot honom.

-           Should i be!? Sa han förvånat.

-           Haha no, you silly. Sa jag och kysste honom lätt.

Jag kände hur Harrys blick brände i sidan av mitt ansikte så jag fortsatte genast äta. Jag såg på Elin att hon också reagerade på Harry. Hon kollade på mig förvirrat. Jag log bara mot henne och kollade sedan surt på Harry. När vi hade ätit upp slog vi oss alla ner i vardagsrummet för att titta på teve och äta lite chips osv. Jag gick på toa och kände fortfarande hur irriterad jag var på Harry. Varför tar han hit en tjej när han fortfarande har känslorna kvar för någon annan. Jag gick in i vardagsrummet igen och gick fram till Harry.

-           Can i talk to you?

-           Sure. Sa han och satte armarna I kors.

-           Alone! Sa jag och drog iväg honom ut i hallen.

-           What are you doing!?

Han kollade bara på mig.

-           You still look at me and Niall like you still got your feelings.

-           Yes, maybe I have. Sa han och kollade irriterat på mig.

-           But why do you have Elin here then?

-           Cause I like her, she’s cute.

Jag kände bara hur ilskan bubbla inom mig. Förstår han inte att han kommer såra henne!?

-           You haven’t even told her about us?

-           No, why should i?

-           Cause you’re still in love with me Harry. You can’t do like this to her. She will get hurt. Sa jag surt och gick därifrån.

-           That’s not your problem. Ropade han surt efter mig.

Jag satte mig bredvid Niall och tog hans hand i min. Han hade väl antagligen sett att jag gick iväg med Harry.

-           What was that about? Sa han förvånat.

-           About Elin. I’m so AAAAHH at him right now. Sa jag lite lågt så att Elin inte skulle höra.

-           Don’t be. Sa han och kysste mig mjukt.


Del 29 - Perfect life

Jag vaknade morgonen därefter i Nialls armar. Jag lyfte lätt på dem och kravlade mig ur hans grepp försiktigt så att han inte skulle vaknade. Jag satte mig upp på sängkanten och sträckte på mig. Kollade sedan på min mobil och såg ett sms från Hanna. ”Vill du och Niall hänga med hem till Harry och Louis ikväll? Det blir jag och Liam, Louis och Eleanor och sen Harry och någon tjej. Är ni på?♥.” Jag tänkte efter en stund och knappade sedan in ett svar. ”Yesman, Niall sover men det funkar nog utmärkt. Vi åker väl dit tillsammans? Vi hörs.♥” Jag la ner mobilen på nattduksbordet och tog fram rena underkläder. Sedan tog jag med dem in i badrummet och klädde av mig. Satte sedan på vattnet i duschade och sköljde av mig länge. När jag var klar gick jag ur duschen och tog på mig bh och trosor. Jag borstade ut mitt hår och kände Niall smyga upp bakom mig.

-           Heeeey, did you shower without me?

-           Yes, you sleepyhead. Sa jag och slog lätt till honom på armen.

Jag vände mig om mot honom och kysste honom ömt.

-           I gotta get dressed now.

-           No, I like it this way. Sa han och kollade ner på min kropp.

-           Stop it. Sa jag och log generat.

-           Were heading up to Louis and Harrys later today. Fyllde jag sedan i och gick in i walkin closeten.

Jag visste inte alls hur uppklädd jag skulle vara men bestämde mig för ett par svarta stuprör. Jag stod länge och valde mellan en lila blus och en grå stickad tröja. Tillslut drog jag på mig den stickade tröjan och tog sedan ner mina svarta converse från hyllan. Jag ställde ut dem i hallen och gick sedan in i badrummet och började blåsa håret. Niall var fortfarande i duschen men stack ut huvudet efter ett tag.

-           Can i get a towel?

Jag sträckte mig efter den och gav den leende till honom. Han satte den runt midjan och steg sedan ut ur duschen. Jag kom på mig själv med att stirra på hans mage och återgick genast till att blåsa håret. Han skrattade lite åt mig men gick sedan in i walkin closeten och hämtade något att sätta på sig. Han kom tillbaka med två skjortor i handen. En blå och en lila.

-           The blue one. Sa jag och pekade på den blåa och återgick sedan till att sminka mig.

Jag hade aldrig varit speciellt mycket för smink men några drag med mascaran tog jag alltid när jag skulle iväg nånstans. Klockan rann iväg och Liam skulle strax hämta oss. Vi mötte Hanna ute i trappen och gick sedan mot Liam och bilen. Vi satte fart hem mot Harry och Louis och när vi stod inne i trapphuset fick jag en massa flashbacks. Jag försökte blåsa bort dem och fokusera på nuet. När vi kom in i lägenheten var Eleanor redan där. Jag hade aldrig träffat henne förut så jag hälsade på henne och kramade sedan om killarna. Harry hade tydligen träffat någon tjej som han hade bjudit. Hon hette Elin och hon var även ett fan av killarna. När hon sedan kom slog vi oss alla ner vid matbordet och jag lyckades hamna bredvid henne. Harry och jag hade ju haft ett förflutet så det kändes lite konstigt att han skulle gå vidare nu eftersom jag visste mycket väl att hans känslor för mig fortfarande fanns kvar. Men jag har ju gått vidare och det kändes på ett sett bra att även han kunde gå vidare. Harry presenterade maten med hjälp av Louis och sedan högg vi alla in.

-           So, are you from here? Sa jag och log mot Elin.


Jag börjar somsagt skolan nu och uppdateringen kanske inte är lika bra då. Om jag har prov så tar jag sjävlklart provet framför novellen. Men jag ska försöka lägga in minst en del om dagen. Kraaam.

Del 28 - Perfect life

En vecka senare.

När jag kom hem från sjukhuset hade Niall redan flyttat in. Han hade gjort en hylla i min walkin closet till hans kläder. Och han hade gjort en hylla för sin skor i hallen. Och han hade inhandlat den mat han ville ha. Och han hade bytt ut min gamla teve mot sin nya. Han hade också sålt sin lägenhet, möblerad till en student. Vi hade bestämt oss för att flytta ihop. I min lägenhet.

Dörren plingade på och Niall skrek över hela lägenheten.

-           It’s the food Frida. Can you open?

-           Yes sure.

Jag öppnade dörren och tog emot maten som Niall hade beställt. Jag gav sedan matkillen lite pengar och stängde igen dörren. Jag kollade på kartongerna. Hm, Nandos. Jag tog fram bestick till oss båda och ropade sedan på Niall som snabbt kom och slog sig ner. Han kysste mig snabbt och sa sedan.

-           How are you today?

-           I’m really good actually! And you?

-           I’m good too. Sa han och log stort.

Vi högg båda in på maten medan vi pratade. Vi brast ut i skratt flera gånger och maten sprutade. Vi var båda två riktiga grisar vid matbordet.

-           You know something? Sa jag glatt.

-           Maybe? Svarade han frågande.

-           When I was younger I told my friends that if a guy met me the first time when I was eating, and still stayed with me. Then he loves me for real. Cause eating is my worst side. Sa jag och skrattade.

-           And you know what? Sa han finurligt.

-           Maybe? Svarade jag precis som han hade gjort tidigare.

-           I’ve seen you eating alot. And I still love you, even more then the food.

-           I love you too, more than anything. Sa jag och sträckte mig över bordet för att kyssa honom.

Jag skulle precis nudda hans läppar när jag välte ut mjölken.

-           Fan. Utbrast jag och reste fort upp den.

Reste mig sedan upp och hämtade fort en disktrasa och torkade upp den spillda mjölken. Jag satte mig sedan ner igen och fortsatte äta.

-           What are we doing tonight? Sa jag leende.

-           Nothing, I think.

-           We could see if there is something on the tv later?

Han nickade bara och fortsatte äta.

Några timmar senare hade vi gått ner till närmaste supermarketen och köpt på oss lite godis, chips och läsk. Vi hade bara bestämt oss för att ta det lugnt. Vi båda två behövde vila upp oss lite grann. Det var en svensk deckare på teve som jag hade envisats med att se. Irene huss hade alltid vart min favorit under tonåren och nu hade de översatt den till engelska och sände i engelsk teve. I och för sig visades den på en svensk kanal. Vi hade burrat upp och i soffan och låg under en filt. Vintern hade kommit och snön hade lagt sig över London, vilket resulterade i en kall lägenhet. Vid de otäcka scenerna kröp jag ännu närmare Niall och han höll om mig hårt. Hans famn var så varm och trygg. När filmen var slut hade Niall somnat så jag puttade lite lätt på honom så att han vaknade. Jag gick in i sovrummet och bytte om och kröp sedan ner under täcket. Efter ett tag kom även han.

-           When are we gonna finish that kiss? Sa han och blinkade mot mig.

-           What about now? Sa jag och drog honom intill mig.

Jag kysste honom mjukt och länge. Kyssarna blev mer och mer intensiva och han hamnade över mig. Han fortsatte kyssa mig och smekte mig i håret. Med andra handen hade han ett stadigt grepp om min nacke. Han drog handen upp för min midja och drog av mig tröjan. Samtidigt som han drog av sin egen. Vi rullade runt så att jag hamnade över honom. Han fortsatte kyssa mig men avbröt sig sedan.

-           Are you ready for this?

Jag nickade mot honom.

-           Are you sure?

-           Yes. Sa jag och nickade flera gånger.


Blev ingen del igår kväll för ni kommenterade inge bra, men den här är iaf lite längre än vanligt ;)

Del 27 - Perfect life

Vi sprang gatan ner och kollade in på varje tomt. Vi kom ner till den lilla ån som låg nere på gatan och kollade på alla bryggor. Vi kollade efter någon skymt av bubblor under ytan men såg ingenting. Vi fortsatte in i parken och kollade runt vid alla bänkar och buskar. Men hittade ingenting. Vi fortsatte upp i en smal gränd. En uteliggare låg och pratade med sig själv på några sopsäckar. Och vi fortsatte ännu längre in i gränden. Bakom en liten trapp såg jag en skymt av Fridas lila klänning. Alice och Zayn fortsatte springa och jag skrek högt till dem.

-           Here guys!

De sprang fort fram till oss. Jag skakade om henne och slog henne lite lätt på kinderna. Jag satte fingret under kindbenet och kände ifall hon hade någon puls. Jag bar upp henne i min armar och höll henne nära min kropp.

-           Call Hanna and Liam! Utbrast Zayn och kollade på Alice.

-           And you, call an ambulance. Sa hon oroligt tillbaka till honom.

Fridas perpektiv. På sjukhuset.

Jag öppnade sakta ögonen och såg suddigt rakt in i en vit vägg. Jag hörde Hanna och Nialls röst och vände mig sakta om.

-           She’s awake! Utbrast Alice högt och sprang fram till mig.

Niall och Hanna var inte långt bakom och efter ett tag stod de där alla tre och kollade på mig.

-           H, hi. Fick jag fram på min hesa röst.

-           How do you feel!? Utbrast Hanna oroligt.

-           I’m okay, i guess.

Alice kollade oroligt på mig.

-           I didn’t try to kill myself. I just wanted to escape.

-           Don’t ever do it again Frida. Talk to us instead. Sa Hanna och Alice samtyckte genom att nicka.

-           Can i talk to you Niall?

Han nickade och tittade ner.

-           Alone? Sa jag och tittade på Hanna och Alice.

-           Yeah, sure. We’ll be outside.

Niall satte sig ner i sängen och tittade mig djupt in i ögonen.

-           I’m so sorry for everything Niall. I was so drunk. I know it’s a bad excuse but I would never do like that if I wasn’t.

Han nickade bara.

-           I love you so much. I can’t spend my life without you. We are made for eachother and I just want your arms around me all the time. I can’t explain my love for you Niall. Please give me a second chance.

Jag tittade djupt in i hans ögon och han böjde sig fram och kysste mig. Ett lyckorus spred sig över hela min kropp och jag ville bara vara med honom föralltid. Jag blev som nykär igen. Ingen känsla kunde mätas med den här.

-           I am boring, i know. And I will fix my life. I am not going to be in that stupid bed all day. I promise.

-           Don’t listen to my words Niall. I was drunk and I didn’t mean them.

-           But you were right.

-           Stop it.

Jag drog honom intill mig så att han hamnade över mig. Jag kysste honom flera gånger om och bara njöt av att få dra in hans lukt. Och att få ha mina händer runtom honom. Och att få se hans vackra leende. Ingen hade någonsin gjort mig så lycklig som Niall gjorde.

Om ni kommenterar bra nu så kanske det kommer en del ikväll också! ;)

Del 26 - Perfect life

När klockan började närma sig 9 tiden började vi dra oss hem mot Harry och Louis. Hanna, Liam och såklart Niall hade bestämt sig för att inte dricka någon alkohol. Så Liam skulle köra oss hem ikväll. När vi kom fram till lägenheten stod Harry i dörren. Det var mörkt och mycket, mycket folk som cirkulerade i trapphuset och inne i lägenheten. Harry kramade om oss alla hårt och välkomnade oss att komma in. Jag höll hårt i Nialls hand och klev in i hallen. Festen löpte på och när klockan började närma sig 11 tiden var jag riktigt full. Jag vinglade runt Niall som försökte få mig att sitta still. Jag tjoade och shimade och ville att Niall skulle dansa med mig. Efter ett antal förfrågningar skrek han högt och bestämt.

-           NO, you are drunk and i’m sick. It’s enoguh!

-           IT’S NOT MY FAULT THAT YOU ARE SICK. YOU ARE SO BORING. YOU ARE JUST LYING IN YOUR BED. WHAT HAVE HAPPENED TO YOU? THAT DAMN DISEASE. SERIOUSLY NIALL. GET THE FUCK OFF.  Skrek jag högt och vinglade sedan fram till dansgolvet.

På dansgolvet hittade jag Louis, precis lika packad som jag stå och dansa för sig själv. Jag vinglade fram till honom och började dansa. Våra kroppar var tätt, tätt emot varandra. Vi gungade med i musiken och kned våra kroppar emot varandra. Plötsligt lutade han sig fram och kysste mig ömt. Jag backade undan några steg och krockade i Alice. Jag kollade suddigt på henne och vinglade sedan av golvet. Jag såg Niall i ögonvrån, men jag vågade inte möta hans blick. Jag tog mig fram till baren och tog ett stadigt grepp om vodka flaskan. Jag fortsatte sedan fram till badrummet och satte mig ner på toan. Oh god, vad har jag gjort!? Jag dränkte mitt ansikte flera gånger i vatten. Jag öppnade sedan badrumsskåpet och letade igenom efter Harrys sömntabletter. Jag hittade en burk som det stod ”Zolpidem Sandoz” på och öppnade den. Hällde sedan ut ett dussin tabletter i handen. Stoppade in dem i munnen och öppnade Vodka flaskan. Hällde i mig och svalde sedan. Jag öppnade toalett dörren och vinglade ut i hallen. Drog på mig några skor och vinglade sedan ut i trapphuset. Jag lutade mig mot väggen och andades ut ett tag. Jag fortsatte sedan ner och ut i kylan. Jag mötte ett gäng killar som alla snuddade vid mig och tafsade på mig. Det drog upp min klänning och jag försökte ta bort deras händer. Jag vinglade mig fram till jag inte längre kunde stå. Jag kände min kropp vikas och mina ögon var så suddiga att jag knappt såg vart jag var. Jag kände hur de åkte ihop mer och mer och tillslut såg jag ingenting längre.

Nialls perspektiv.

Jag kände hur tårarna strömmade ner för mina kinder. Att höra dessa ord komma ur Fridas mun var hemskt. Och att sedan se henne stå och kyssa och dansa tätt med en av mina bästa vänner. Frida hade rätt i att det inte var hennes fel att jag var sjuk, men inte var det heller mitt fel. Ordet ekade i mitt huvud. ”GET THE FUCK OFF”. Jag såg att Hanna och Liam närmade sig mig och slog sig nerpå stolarna bredvid. Liam tog sin arm runt om mig och klappade mig på axel.

-           She’s drunk Niall. She dosen’t mean it.

-           I know her, she’s my best friend. She would never do like that if she wasn’t drunk. Sa Hanna och kollade medlidande på mig.

Jag nickade åt dem båda men kände fortfarande tårarna strömma ner. Plötsligt hörde jag hur alla i lägenheten räknade ner från 10. Alltså var klockan nära 12 nu.

-           I’ll go and try to find Frida. Sa Hanna och reste på sig.

Hela lägenheten var uppumpad. Alla sjöng, skrek, dansade och skrattade. Klockan var nu 12 och raketerna smällde utanför fönsterna. Folk trängdes för att kunna ta sig ut på balkongerna. Jag hörde hur min mobil pep till så jag tog upp den och såg ett sms från mamma. ”Happy new year Niall, love mum”. Jag hade inte orken att knäppa in ett svar så jag la bara ner den igen. Hanna kom tillbaka med en orolig blick.

-           I can’t find her!

-           Have you checked the toilets? Utbrast Liam och kollade oroligt på henne.

Vi reste oss upp och följde efter Hanna in på toaletten.

-           Oh shit! Utbrast hon när vi kom fram.

-           What!?

-           Zolpidem Sandoz, Harrys medicine for his sleeping. It’s open and there is no tablets here.

Jag slog handen I pannan och suckade högt.

-           I gotta find Alice. Utbrast Hanna och trängde sig fram i folkmassorna.

Jag hörde henne ropa frustrerat och efter ett tag kom hon tillbaka med både Zayn och Alice.

-           You take the street down. Sa Hanna och pekade på mig, Alice och Zayn.

-           Me and Liam takes the street up. Okay?

Vi alla nickade och tog på oss våra skor.

-       Call if you find her! Skrek Alice högt innan vi skiljdes åt.


Besöksrekord.

Måste bara passa på att tacka er alla för att ni läser och kommenterar. Jag blir så himla glad!! Jag hade besöksrekord idag & det gör mig så glad att så många läser och tycker att den är bra. Så tack, tack, tack!!! Jag tycker det är jätte kul när ni kommenterar med era egna bloggar så jag kan läsa era noveller, eller läsa om er vardag. Så kommentera gärna fler av er. Har skrivit massa idag så det kommer upp en ganska lång del imorgon. Ni får ha det så sjukt bra och TACK än en gång! Många pussaar och kramar!
Will the pain end someday?Harry Harry give me some of your gravyWall Photos
Våra fina killar!

Del 25 - Perfect life

Dagen därpå vaknade vi av att Zayn knackade på. Han hade nämligen tänkt att leverera en kostym till Niall, som han kunde ha på sig ikväll. Alice och Hanna hade båda blivit så lyckliga när de fick höra att både jag och Niall tänkte ansluta till festen. När Zayn hade gått gick både jag och Niall upp och fixade oss klara. Vi skulle nämligen ut och äta middag med Liam, Hanna, Zayn och Alice innan festen. Vi hade bokat bord till klockan 5 och Louis och Harry hade sagt att det bara var att droppa in när vi kände för det. Niall såg rätt så pigg ut och jag kunde inte låta bli att gå och pussa på honom hela tiden. Han var så fin. Och min. Bara min.

-           I’m so glad that you’re coming with us tonight! Sa jag och log stort mot honom.

Han log tillbaka och gick emot mig. Han placerade händerna runt mina höfter och drog mig intill honom. Sedan kysste han mig och sa.

-           I’m glad you’re happy Frida.

Timmarna gick och klockan började närma sig 5. Alice rusade in i rummet halvt stressat och sa högt.

-           The others are in the car, so let’s get moving now!

Jag tog Nialls hand och började gå efter henne. När vi kom ut på parkering väntade de alla precis som Alice sa. Zayn hade gått ur bilen och stod och rökte på sidan om. Alice gick fram till honom och tog cigaretten ifrån honom.

-           Not now.

Han kollade surt på henne men drog in henne i en lång kyss. Hon backade och gav ifrån sig ett ”euw” medan Zayn bara skrattade åt henne. Alice fimpade ciggen och puttade sedan på Zayn för att han skulle sätta sig i bilen. Niall och jag fick efter dem och satte oss också i bilen.

-           Hej! Utbrast jag och kramade om Hanna.

-           Vad fin du är! Sa hon och kollade på min klänning.

-           Du med!

-           Okay, let’s get moving then!? Sa Liam och tittade på oss.

Alice stängde igen dörren och nickade sedan mot honom. Väl framme vid restaurangen satt vi alla och diskuterade vad vi skulle äta. Niall hade bestämt sig för att äta något riktigt dyrt och något riktigt gott bara för att han var så trött på sjukhus maten. På Hanna lät det som att hon var sugen på fisk, ovanligt nog. Och resten siktade in sig på kött. Jag själv var egentligen inte så speciellt hungrig, och inte ville jag ha varken kött eller fisk. Jag bläddrade vidare till barnmenyerna och hittade lasagne.

Samtalsämnet under kvällen var mest inriktat på Nialls sjukdom. Ingen av oss var speciellt insatta i hur allvarligt det var, eller hur länge den finns kvar, eller vad den orsaker för symptomer. Men Niall förklarade för oss att den typen av MS som han hade gjorde honom jätte sjuk vissa perioder. Medan andra är han helt smärtfri. Tydligen så hade inte Niall fått en så svår MS eftersom att han både gick, såg och hade känsel. Men vanligtvis så får man svårare att gå, ofta förlamas ben eller armar. Man får lite sämre syn och lite sämre känsel. Enligt doktorn så kunde Niall förhoppningvis flytta hem inom en vecka ifall han hade uppsyn mesta tid av dygnet. Så Han skulle flytta in till mig och Olle ett tag. När det gått lite längre in i sjukdomen så kan han leva precis som en frisk människa. Han kan dricka alkohol, sola, bada, träna äta osv. Det enda som skiljer honom åt då är hans kroppstemperatur, som alltid kommer vara lite högre än hos en frisk.


Del 24 - Perfect life

3 månader senare.

Jag spenderade nästan varje natt på sjukhuset tillsammans med Niall. Allt hade bara gått nerför och Niall hade bara blivit sämre. Killarnas fans blev mer och mer besvikna varje gång de såg killarna på scen utan Niall. De hade inte kunnat spela in några låtar på 3 månader. Och det hade inte kunnat framföra alla låtar för att Niall inte var med dem. Men de brukade komma och hälsa på och skriva några rader tillsammans. Så att när dagen kom, då Niall kände sig bättre, kunde dem spela låtarna. Men i nulägen gjorde han inte så mycket. Han låg mest i sin sjukhus säng. Åt, umgick med mig, med killarna och ibland kom även Alice och Hanna på besök. Även fast det helst ville ha ut mig därifrån. De ville att jag skulle leva mitt liv och hitta på saker på dagarna med dem. Men det hände aldrig. Olle och jag hade iprincip flyttat in hos Niall i hans sjukhusrum.

Men idag är det tisdag, vill jag minnas. Och jag ligger i Nialls famn och tittar på Family guy. Men vi avbryts båda två av att Alice och Zayn kommer in i rummet.

-           Heeeeeey! Utbrast Alice när hon fick se oss.

-           Helloooo you!

-           Come on Frida. We need to talk. Sa hon och ryckte tag i min arm.

Zayn gick fram till Niall och jag såg hur dem började prata med varandra. Hon drog med mig ut utanför dörren.

-           Du måste hitta på något Frida. Du bara ligger här, du har faktiskt ett liv!!

-           Jag vet. Men Niall är här så jag är med honom.

-           Men idag ska faktiskt Zayn vara här! Och du ska minsann följa med mig och Hanna!

-           Jaha okej. Sa jag förvånat.

Hon stack sedan in huvudet i dörrhålet igen.

-           We’re moving now. Love you Zayn! See you later guys. Adios Bitchachoss!

Jag kollade bara underligt på henne och stack in huvudet jag med.

-           See you later, i guess. Love you! Sa jag tittade på Niall.

-           Love you too. Hörde jag bakom mig men då var Alice och jag redan i slutet av korridoren.

Alice kollade på mig och fnittrade oavbruten.

-           Du, jag och Hanna ska iväg för att hitta de perfekta nyårsklänningarna!!! EXITING HUH?

-           Jag ska ändå inte på någon fest så de är väl onödigt. Sa jag förvånat.

-           Jo, de ska du. Hemma hos Louis och Harry imorgonkväll. Åh kan du tänka dig att de är 2012 imorgon Frida!? sa hon exalterat.

-           Njaa, året har gått så fort.

-           Åhh jag vet!! Men 2012 kommer bli så amazayn, med er och killarna och allt. Åhh. Sa hon och fantiserade sig bort ett slag.

Själv satt jag bara och tänkte på hur tråkigt Niall skulle få det ifall jag rymde iväg på festen. Jag måste försöka övertyga honom att följa med. Jag hade pratat med läkaren senast idag och han sa att värderna gick uppåt. Och att han var på god väg och om han ville så kunde han åka iväg från sjukhuset några timmar. Iochförsig om han bara gjorde något lugnt. Men att bara ha honom sittandes på festen räckte för mig. Bara att han fick vara med oss. Och att jag fick ge honom en nyårskyss. Alice började plötsligt springa och jag kollade upp och såg Hanna i vägslutet.

-           Hejsaan!

-           Hejhej! Let’s shop nu då. Eller något!? Sa hon exalterat.

Timmarna gick och vi alla hittade våra perfekta klänningar. Hanna hade hittat sin för några tusen. Alice hade ändå begränsat sig med 1000 medan min bara kostade 400. Men det gjorde mig inte så mycket. Vi sa hejdå till Hanna och började traska mot sjukhuset igen. När vi kom upp på rummet var Zayn fortfarande kvar. Jag antar att Alice hade tvingat honom att stanna så att jag skulle kunna vara borta så länge jag ville. Och samtidigt veta att Niall inte var ensam. Alice och Zayn tackade i alla fall för sig och gick sedan hem. Alice försäkrade sig innan de gick och sa flera gånger. ”Men då ses vi imorgonkväll då Frida!” ”Jag kommer och hämtar upp dig!?” osv. Hon fick inte så tydliga svar men jag vill inte lova något förens jag hade pratat med Niall.

-           Niall, it’s new years eve tomorrow.

-           Yes, I know babe.

-           Alice want us to come. Harry and Louis is having a party at their.

-           I don’t know Frida…

-           But I’ve talked to you doctor and he says it’s okay!

Han suckade högt och kollade I mina ögon.

-           Please Niall. For me? Sa jag och satte mig på knä och tog hans hand.

-           Okay then. But i’m not gonna dance, and i’m not gonna drink!

-           That’s amazing. Thank you, thank you, thank you!


Kommentarer

Fantastisk! Meeer meeer och meer!
Men finns Niall's "sjukdom" på riktigt ??
Skulle du/ni på den här bloggen vara intresserade av länkbyten?
Finns Niall's "sjukdom" på riktigt?
Svar: Ja, den finns faktiskt på riktigt och heter på svenska Multipel skleros. Men oftast förkortar vi de till MS. 

Skulle du på den här bloggen vara intresserad av länkbyten?
Svar: Ja, jag gör gärna länkbyten. Säg till ifall ni länkar mig så länkar jag gärna tillbaka.

Måste även passa på att säga att jag blir verkligen jätte glad av alla era fina kommentarer. Så keep it up! De peppar mig till att skriva. Så ju mer kommentarer och läsare desto bättre uppdatering. Men nu ska jag sova. Vi hörs poolers.

Del 23 - Perfect life

Jag slog sedan av ljudet på mobilen och släckte lampan. Därefter somnade jag ganska omgående.

Morgonen därpå vaknade jag av mig själv. Jag kollade på klockan och den var bara 9.20. Jag drog på mig gårdagens kläder och borstade snabbt ut mitt hår. Drog några drag med mascaran och gick sedan ut i köket. Till min stora förvåning så satt Alice och Hanna där.

-           God morgon! Utbrast Hanna när hon såg mig.

-           Hej!

-           Sov du bra?

-           Ja, faktiskt. Sa jag och slog mig ner bredvid Alice.

-           Vi tänkte följa med dig så du slipper gå själv. sa Alice.

-           Eftersom vi inte riktigt vet vad Niall ska meddela. Fyllde Hanna i.

-           Åh, tack. Antar jag. Sa jag och log lite svagt.

Jag hällde sedan upp lite fil i min tallrik. Tog sedan muslin och hällde på lite. Hanna och Alice satt och diskuterade Hundar. Vilket fick mig att tänka på Olle. Jag hade inte sett honom på flera dagar. Hanna och Alice hade vart ute med honom och han bodde i deras lägenhet just nu tydligen. Men jag hade inte fått se min plutt på flera dagar. Jag får gå dit efter jag har träffat Niall.

-           Så, ska vi gå eller? Sa jag och log mot dem.

-           Yeaaaaah! Utbrast Alice och dukade av sina tallrikar.

Jag och Hanna gjorde detsamma och sedan gick vi.

På sjukhuset.

-           Hi, i’m searching for Niall Horan.

-           Uh, let me see…room number 76. Straight down and then left. Sa hon och pekade bort I korridoren.

-           Thanks. Sa jag och log.

Vi gick i en ganska lång korridor som var helt vit. Väggarna var utslitna och det hade skrapats bort färg. När vi kom fram till dörren satte sig Hanna och Alice utanför. Jag tog ett djupt andetag och knackade sedan lite löst. Jag tryckte sedan ner handtaget och möttes av Louis.

-           Oh hi Frida.

-           I’ll just wait outside. Fyllde han sedan i och tittade på Niall.

Niall hoppade in i sängen så jag la mig bredvid honom. Han kysste mig och smekte sedan mitt hår.

-           I’ve missed you.

-           I’ve missed you to.

Vi låg tysta ett bra tag och bara tänkte. Jag bara låg i han famn och han höll om mig. Men jag bestämde mig för att bryta tystnaden.

-           Niall, how are you? What’s wrong?

Han tog min hand och klämde hårt på den.

-           They did an inspection and found something called multiple sclerosis.

Jag kollade oroligt upp på honom.

-           What’s that?

-           It’s a neurological disease. Who gives me visual problems, sensory effects, and trouble walking.

-           Is it dangerous!? Frågade jag oroligt.

-           Kind of. There is currently no cure for multiple sclerosis.

Jag tittade upp på honom och såg tårar I hans ögon. Jag kramade om honom hårt.

-           I’m so sorry Niall.

Han höll mig bara ännu hårdare och kysste mig i pannan. Tårarna rann på både mina och hans kinder. Jag lutade mig huvud mot hans bröst och höll hårt i hans hand.

-       But we will make it. We will make it…


Del 22 - Perfect life

Hon drog med mig ut i hallen och vi tog på oss våra jackor och skor. Sedan gick vi förbi våra lägenheter och bytt om till lite bättre kläder. Vi tog sedan bussen mot oxford street. Vi gick i flera timmar och pratade en massa strunt. Alice hittade en massa fint att lägga pengarna på medan jag själv knappt hittade någonting. Varken Niall eller Louis ringde under hela tiden och jag började allt undra hur det var fatt med honom. Jag hade ringt några gånger utan svar. De satt väl antagligen på någon undersökning eller liknande. När klockan närmade sig 8 så satte jag och Alice oss på en buss hem till Nialls lägenhet igen. Vi plingade på dörren och möttes av en glad Zayn.

-           Oh, perfect! Let’s eat now. Come on. Sa han och drog med oss in I köket.

Han och Harry hade dukat upp hela köksbordet fullt med mat och dricka. Det var alla från Ostar till Kött, och potatisgratänger och massa olika såser. Och för att inte glömma alla grönsaker. Åh, så fint. Jag kollade mig omkring och lyckades hitta alla runt bordet utom Louis och Niall. Vi slog oss ner runt bordet och Harry presenterade maten för oss. Vi alla började äta och jag vände mig mot Liam.

-           Have you heard anything from Niall yet?

-           No, uh. Not yet. Sa han och klämde fram ett leende.

Jag log tillbaka till svars och fortsatte äta min mat. Jag möttes Hannas blick och hon såg nog på mig att jag var orolig. När jag hade ätit klart min mat reste jag mig upp och tackade Zayn och Harry för den goda maten. Sedan tog jag med mig min mobil och gick in på Nialls rum. Jag ringde upp honom och efter 4 signaler svarade det.

-           It’s Louis on Nialls phone. Hörde jag Louis säga.

-           Oh hi. How are Niall?

-           It’s not that good. I don’t think I should say so much.

-           Can I talk to him? Please. Bad jag Louis.

-           Yes, okay.

Jag hörde hur han gav över telefonen till Niall.

-           Hi babe. Sa han och försökte låta glad.

-           Hi. How are you?

-           It’s not that good. But i’m okay. You should get some sleep and then you should get over here in the morning. Sa han lugnt.

-           Yes of course. I can come now if you want me to? Sa jag frågande.

-           No, or I mean. It’s better for you to sleep home tonight.

-           Yeah, oh okay. I call you tomorrow before I come then.

-           Yes, good. Sleep well, love you.

-           Love you too.

-           Bye

-           Bye.

Jag klickade bort honom och bäddade sedan i ordning Nialls säng. Jag gick ut till de andra och bad att få prata med Hanna och Alice.

-           Vad är det? Sa Alice förvånat.

-           Jag pratade nyss med Niall. Han sa att jag skulle komma dit imorgon när jag vaknade.

-           Aha okej.

-           Tror du att det är något allvarligt? Sa Hanna ledsamt.

-           Jag vet inte. Det lät så på honom.

-           Åh, jag är ledsen Frida.

-           Jag ska i alla fall gå och lägga mig nu. Jag sover här ikväll. Jag ringer er imorgon när jag kan prata.

-           Bra. Sa det båda i kör.

-           God natt. Sov sött. Sa jag och gick in mot Nialls rum.


Del 21 - Perfect life

Alice och Zayn vaknade upp och satte sig upp i soffan.

-           What time is it? Sa Zayn sömnigt.

-           Uh, it’s around 4. sa jag och tittade på mobilen.

-           Ohgod. Where’s the others? Sa Alice och reste sig och gick emot oss.

-           They are at the hospital. Sa jag försiktigt och kollade på Alice.

-           And why are they laughing? Fyllde hon sedan I och kollade på Louis och Hanna.

-           Harry och Frida. Ytterst pinsamt moment. Sa Hanna snabbt och Alice kollade underligt på mig.

Jag kände att mina kinderna blev varma och jag försökte le som svar. Men Alice gav sig inte.

-           Vad hände!? Sa hon skrattade och stoppade in en gurkbit i munnen.

-           Jag vet inte riktigt. Vi krockade och så blev det helt fel. Hanna tycker tydligen att det är väldigt kul. Sa jag och gjorde en grimas åt henne.

Alice brast också ut i garv och nu var det bara jag och Zayn som inte skrattade. Han hade också satt sig vad bordet och höll på att bre sin macka. Som tur var så avbröts vi alla av att Louis mobil ringde. Han svarade snabbt och vi alla lyssnade noga. När han hade lagt på sa han.

-           Liam want’s to go home to see Hanna or something. So I’ll just go there with Niall. Sa han och tog sin tallrik och ställde I diskmaskinen.

-           I’ll go with you. Sa jag snabbt och började resa mig upp.

-           No. Uh, i mean..uh. I’ll just go by myself. Uh, I think it’s the best. Sa han och fortsatte ut I hallen.

-           Okay, then…Sa jag och satte mig ner igen.

-           Yeah, bye guys! Sa han snabbt och stängde sedan igen dörren.

Varför fick jag inte följa med? Var det något allvarligt med Niall? Liam hade ju bara varit där i en timme men kunde inte stanna längre. Jag var djupt inne i mina tankar när Hanna viftade med handen framför mitt ansikte.

-           Hello?

-           Uh, yes.

-           I am going to see Liam, i guess. But Alice just asked you if you wanted to go shopping? Sa Hanna glatt.

-           Uh, I don’t know. I wan’t to know how Niall are, but I guess I’ll just have to wait. Sa jag och kollade på Alice.

-           I bet you need some girltime Frida. Come on. Sa hon och blinkade med ögat.

-           Okay then! Sa jag och log tillbaka.

-           And what am i gonna do today? Sa Zayn och suckade högt.

-           You should do something fun with Harry. Sa Alice och kysste honom.

-           Yeah, you’re right. We should plan the dinner for tonight. Sa han finurligt och klappade lite löst med sina händer.

-           Yeah, except that the time is 4 now. Sa Hanna.

-           But we could eat dinner at 9 a clock? Sa Alice glatt och kollade på Hanna.

-           Yes, we will be home by then. Sa jag.

-           Great. See you later then. Sa Alice och gav honom en lätt kyss. Sedan reste hon sig upp och drog tag i mig.

Del 20 - perfect life

Han kysste mig i pannan och sedan började vi gå. Det andra hängde och på bara några minuter var vi hemma. Zayn och Alice somnade på varandra i soffan. Liam och Hanna hade tagit Nialls säng och det båda två låg och slumrade tätt intill varandra. Jag och Louis hjälpte Niall att tvätta rent de sår som han hade fått i ansiktet. Louis tog sedan fram något gammalt bandage som han lindade runt Nialls fot. Han hade en rejäl vrickning och både jag och Louis sa åt honom flera gånger att åka upp till sjukhuset och kolla det. Men han protesterade lika högt varje gång. Harry kom in i köket och såg besviken ut.

-           I have canceled the photoshoot now. I’ve talked to Paul. He’s not very happy but he understand us too.

Niall och Louis nickade menande mot honom. Sedan slog Louis lite löst på Nialls ben.

-           You are ready now. Let’s get some sleep.

Niall reste sig sedan upp och tog sedan tag i min hand. Soffan var upptagen, Nialls sovrum var upptaget och fotöljen hade Harry paxat. Både jag och Niall var jätte trötta så vi bestämde oss för att trycka in Liam och Hanna i väggen så att vi fick plats bredvid dem. Det blev trångt men det funkade en natt. Eller borde jag kanske säga dag? Jag kysste Niall god natt och somnade sedan tryggt i hans famn.

När jag vaknade upp morgonen därpå var det bara jag och Hanna kvar i sängen. Jag sträckte mig efter min mobil och såg att klockan var när 16.00 tiden. Jag ruskade om Hanna lite lätt och hon öppnade sakta ögonen. Hon kollade sig omkring och sa sedan.

-           Vänta va, var är Liam? Och varför ligger du här!?

-           Jag vet inte var han är. Men eftersom att du och Liam tog Nialls säng så trängde vi också in oss här igårkväll. Men var de har tagit vägen har jag ingen aning om.

-           Nehe okej. Sa hon piggt och satte sig upp i sängen.

Jag reste mig upp och kollade mig runt. Jag hade inga kläder med mig. Jag öppnade Nialls garderob och hittade hans blå mjukisbrallor. Jag drog på mig dem och tröjan från igårkväll. Sedan gick både Hanna och jag ut i lägenheten. Vi kollade oss omkring och såg Louis och Harry sitta vid matbordet och äta frukost.

-           Where’s the others? Sa hanna och slog sig ner bredvid Louis.

Jag gick runt till andra sidan och satte mig bredvid Harry.

-           Niall and Liam went to the hospital in an hour ago. But Zayn and Alice is over there. Sa han och pekade mot soffan där de båda låg helt utslagna.

-           Is Niall okay? Sa jag oroligt och kollade på Louis.

-           I don’t know. Liam will call us later.

-           Oh, okay. Sa jag och ryckte åt mig en brödskiva.

Jag lutade mig fram och försökte nå smöret precis i samma sekund som Harry lutade sig fram och tog mjölken. Våra huvuden krockade och våra läppar var bara någon centimeter ifrån varandra. Han kollade förvånat på mig och jag vände sedan snabbt bort huvudet. Åhnej vad pinsamt. Jag mötte Hannas blick och hon försökte hålla sig för att inte fnittra. Harry reste sig snabbt upp och gick iväg.

-           I just need…uh the bathroom. Sa han stammande.

Hanna kunde inte hålla sig längre och brast ut I ett gap skratt. Louis hängde på och jag satt där tomat röd i ansiktet.

Jag har inte bestämt hur jag ska göra än. Har fått några kommentarer men ni kan ju kommentera på den här också. Ska jag fortsätta skriva eller sluta? hugs xx

RSS 2.0