Del 37 - Perfect life

Jag vaknade med ett ryck och skrek rakt ut. Jag andades högt och var alldeles kallsvettig.

-           What’s wrong babe!? Sa Niall förtvivlad.

-           I just had a nightmare. Sa jag och mötte hans blick.

-           Come here. Sa han och drog mig intill honom.

Han la sina varma armar runt om mig och jag kände hans andetag i min nacke. Jag somnade om tryggt i hans famn.

Jag vaknade sedan på morgonen av att mitt alarm ringde. Jag suckade högt och tryckte av det.

-           Uh, what’s that noice!? Klagade Niall sömnigt.

-           We have to get up now. We have to work today. And you know, tomorrow my parents comes.

-           Do we really have to get up? Suckade han och blinkade mot mig.

Jag rullade år sidan så att jag hamnade på honom. Jag kysste honom ömt och sa sedan.

-           Yes…we have to!

Jag kysste honom lite snabbt på munnen och reste mig sedan upp. Plockade fram lite passande kläder och tog sedan med mig dem in i badrummet. Jag satte upp mitt hår i en lös knut och dränkte sedan mitt ansikte i vatten. Jag kände hur min mage värkte men jag försökte att ignorera det och dra på mig mina kläder. Jag borstade ut mitt hår och drog några drag med mascaran.

Jag hade inte haft så många jobb vid nätet på ett tag så jag jobbade just nu på puben. För att få in lite extra pengar och sådär. Jag hade ju inte jobbat på några veckor nu pågrund av överdosen jag tog. Dagen gick i alla fall väldigt fort och jag tog en snabbhandling på vägen hem. Lite mjölk, frukt, bröd osv. Det måste ju se bra ut nu när mamma och pappa kommer på besök. När jag kom innanför dörren möttes jag av en glad Niall. Han kastade sig på mig och kramade om mig hårt.

-           Did you have a good day!? Sa jag glatt.

-           Yes, I really had. I’ve missed my boys so much.

-           I’m glad for you Niall!

Jag såg på hans ögon att han verkligen var lycklig. Han älskade verkligen att jobba med musiken. Frågan var bara om vi verkligen var redo för ett barn just nu.

. Vad skulle hända med hans jobb? De reser ju rätt ofta och skulle jag då bli sittandes här själv? Och vad skulle mamma och pappa säga om det här. Det hade inte ens träffat Niall än.

-           And how was your day Frida!? Avbröt Niall mig I mitt tänkande.

-           It was okay, i think. Sa jag och log mot honom.

-           Good! Sa han och började nynna på någon låt.


Förlåt förlåt förlåt för kort kapitel. Men klockan är mycket och det tar jätte lånmg tid för mig att skriva just nu. Har nämnligen spelat bas och fått stora, stora blåsor på fingertopparna. Men ska förbäätra mig!!


Kommentarer
Postat av: Josefine

Längtat som tusan! :D börjar även bli lite nervös nu om hon ska behålla barnet eller inte... jättebra! <3

2012-01-18 @ 21:55:13
URL: http://directionernovell.blogg.se/
Postat av: Jessica

Visst var de lite kort alltid men skit bra:)fortsatt skriv för jag vill ha meraaa!!

2012-01-18 @ 22:44:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0