Del 45 - Perfect life

Under operationen satt jag med Liam, Hanna och Alice. Liam försökte hålla sig så lugn som möjligt och försökte trösta oss alla. Alice var riktigt stressad och gick fram och tillbaka i rummet. Hanna sa åt henne flera gånger att sätta sig ner och ta det lugnt. De stressade oss alla att hon var så stressad. Men när sedan Zayn och de andra killarna kom satt hon i Zayn famn. De lugnade henne. Hanna hade somnat på Liams axel och Liam var nära till sömns han med. Att se dem alla tillsammans fick mig bara att sakna Frida ännu mer. Jag reste mig upp och gick ut ur rummet. Jag gick ner till kafeterian och köpte en macka. Men jag fick inte i mig den. Inte ens mat kunde hjälpa mig nu. Jag insåg att jag verkligen inte kunde leva utan Frida. Ett liv utan henne var oförklarligt. Och om vår två barn skulle överleva…Jag skulle aldrig klara mig utan Frida. Att inte få se hennes fina leende, känna på hennes blonda hår, kyssa hennes mjuka läppar. Jag kände tårarna rinna ner från ögonen. Folk tittade, fotografer tog kort. Men jag orkade inte bry mig. Efter ett tag kände jag två varma armar runt om mig. Det var Liam. Han kramade om mig hårt och lät mig gråta på hans axel.

-           I can’t handle it Liam. I can’t live without her.

-           I know Niall, I know. But it will be okay. You will make it, no matter what.

-           I hate seeing you all like this. Fyllde han sedan i.

Jag försökte torka bort tårarna och följde sedan med honom upp igen. Precis utanför vårt rum träffade vi läkaren. Han berättade att operationen var över. Båda tvillingarna hade räddats och låg nu i kuvöser. De var bara 2½ månader gamla så det var en liten risk att de skulle överleva. Fridas tillstånd var likadant som innan. Hon låg i koma, och det hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta tills hon vaknade upp. Om hon nu gjorde det. Jag följde efter läkaren in till rummet där tvillingarna och Frida låg. Jag gick in i rummet och läkaren lämnade mig ensam med dem. Jag gick fram till kuvöserna och stack in händerna för att nudda deras händer. Jag höll om deras händer löst och pratade sedan med dem.

-           Hi, it’s daddy.

-           Mum is over there. She can’t meet you guys now, but soon. I promise you, she will be the best mum ever. And you will love her just as much as I do. Cause she has to wake up. She will right? I mean, I don’t even know your names yet.

Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken och jag orkade inte hålla emot. Jag lät tårarna rinna.

-           Frida, you have to wake up now. You have to meet our beautiful twins. They look just like you. I don’t even know, Vilma and...? I don’t…

Vid de här laget strömmade tårarna ner.

-           Wake up to your family now. Our family. I can’t do this without you Frida. I love you so much. They have to meet you Frida. You will be the best mum ever. You so kind-hearted and nice. Vilma and…I don’t even know his name…they will love you, so, so much.

Jag såg att hennes ögonlock rörde sig sakta. Jag sprang fram till henne och tog hennes hand.

-           James…his name is James.

Hennes läppar rörde sig så fint när hon sa det. James. Hon log sitt vackra leende lite försiktigt och kollade med glittrande ögon på mig. Jag kysste henne länge och mjukt.

-           James and Vilma. They are so beautiful. Just like you. Sa jag och log mot henne.

-           I love you, and our babys. Sa hon och kollade mot kuvöserna.

-           I love you too. Never leave me again. Sa jag och kysste henne ömt.

Jag reste mig upp och flyttade kuvöserna mot henne så att hon skulle se dem. När hon fick syn på dem skrattade hon lågt och jag såg att henne ögon blev blanka. Jag kollade på henne och kände tårarna bränna bakom ögonen. Jag kunde inte vara lyckligare än jag var just nu.


Kommentarer
Postat av: Anonym

meeerrrrrrrr:D

2012-01-28 @ 13:19:43
Postat av: Anonym

HAAAAAALLÅ, DET SKULLE JU BLI MISSFALL!?

2012-01-28 @ 13:50:19
Postat av: Josefine

herreguuuud vad bra! Jag började till och med gråta jag också... <3

2012-01-28 @ 14:42:08
URL: http://directionernovell.blogg.se/
Postat av: Anonym

BÄST, skriv meeeeeeer!

2012-01-28 @ 15:01:37
Postat av: Anonym

OHMYGOD! SKIT BRA! MEN... Japp, här kommer men:et, jag har läst så MÅNGA One Direction noveller nu, och börjar tröttna på att det ALLTID är harry som inte har någon rikig tjej, alltså, att ''huvudtjejen'' inte är tsm med harry.. Så en liten idé, Hela gravid-saken, kan väl bara bli en ''dröm'' som Frida vaknar upp ifrån, och sen typ, kämpar harry som fan för att vinna hennes hjärta, och han lyckas, med en massa blod, svett och tårar, så blir hon hans.

2012-01-29 @ 06:15:40
Postat av: Mrs. Horan

Snälla säg att tvillingarna överlever, en kanske dör men inte före dom blivit 6 månader.. Jätte bra del var de har iaf, haha jag sitter och grinar framför datorn i mitt rum när mamma går förbi hon kollade konstigt på mej och frågade vad de var, och jag ba eh fick ett skräp i ögat xD

2012-01-29 @ 11:33:31
Postat av: Julia

Älskar din berättelse, den var asbra. Hoppas Frida och Niall blir lyckliga till slut. ♥

Postat av: Doktor X

Hejsan. ''...så det var en liten risk att de skulle överleva''. Snarare MINIMAL eller obefintlig. Vid två och en halv månads ålder är fostret en liten oräddbar köttklump. Den tidagast födda som man har lyckats rädda föddes vid 18 veckor efter befruktning, tror jag. Och varför "risk", vill dom inte ha några barn? Annars väldigt bra novell, tack o hej!



(Vet att det är lite sent att kommentera, var bara tvungen)

2012-02-23 @ 17:42:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0